Deltas sibiriska katter

Idag skulle min prins, min nallebjörn , min  prins , min soltråle  (både pga färg och sitt fina temparement) o min bästa pysselkompis ha fyllt 17 år. 

Sakhi fick diagnosen HCM när han var 4,5 år. Mellon (Sakhis kullbror) fick tyvärr en kraftigare variant av HCM. Både Sakhi o deras pappa fick den milda varianten. Podruga och Vinur (Findus) hade inte HCM. 

 

När Sakhi var 6,5 år fick han börja med medicin. Han mådde bra av det o sista gången jag gjorde ett HCM-test på honom (vi fick åka till Piteå över dagen, 2023) sa veterinären att han skulle bli förvånad om Sakhi levde nästa sommar. Sakhi fick 6 månader längre än veterinären trodde. 

Sakhi fick en fin sista sommar, men sen kom hösten och då började han visa tecken på att han började bli väldigt trött. Han orkade inte riktigt lika mycket som han hade gjort tidigare. Som att han nu valde att stanna inne i huset istället för att gå ut i kattgården. 

 

Både jag och husse var med Sakhi när han fick somna in. Sakhi blev drygt 16 år och 10 månader. 

 

Kvar hemma är Marussia och Dolce. Vi ser lite skillnad på dom, men inte så väldigt stor skillnad egentligen. Marussia har sovit i sängen med oss någon natt o Dolce har börjat komma även hon till sängen. Hon sover dock gärna nere vid benen och fötterna.

 

Här kommer många bilder på vår älskade Sakhi. Alltid älskad, aldrig glömd.

Jag läste ett så fint citat, kommer tyvärr inte ihåg vem som sagt detta. Minnet är starkare än döden.