Vår älskade virvelvind

Jag lade ju upp massa mobilbilder på Sakhi och tänkte att jag måste lägga upp bilder på lillgumman oxå.
 
 
Ella är en helt underbar katt men hon kräver mycket aktivering, annars blir hon lite uttråkad och kan hoppa på de andra katterna, i synnerhet Dolce, och leka lite hårdhänt.
 
Ella har alltid tytt sig mest till mig, jag vet inte om det har någon betydelse att jag sov med henne första natten hos oss. Hon har alltid haft väldigt mycket spring i benen och det var först när hon var runt 10 månader som hon började lugna ner sig lite - men hon är fortfarande en busig virvelvind.
 
På kvällen när vi ser tv så går hon ett varv runt bordet, svansen är alltid rakt upp! Har hon tur ligger hennes favoritpinne bredvid husse (för han är bäst på att leka tycker Ella) så hon får en liten dragkamp om pinnen ett tag. Sen går hon runt bordet, till mig, och vi hälsar ett tag. Sen fortsätter hon sin vandring ut i resten av huset.
 
Denna höst har jag tagit ovanligt många bilder på henne med mobilen då hon har varit väldigt mycket hos mig. Hon är så söt när hon ska komma och lägga sig hos mig. Det är inte tal om att smyga mjukt och fint och lägga sig utan nej, ett raskt hopp (antingen från golvet eller soffans ryggkant) och plask så slänger hon sig ner.
 
Hon kan ligga på mina ben i timmar, ända tills hon blir för varm och går och lägger sig under bordet ett tag för att svalka av sig.
 
Det är samma sak när hon kommer upp i sängen för att sova. Hon vandrar runt ett tag och så kastar hon sig bara ner på mina ben. Sötnosen.
 
Här kommer nu många bilder på vackra Ella Fitzgerald, vår högst älskade knasboll!Alla är som sagt tagna med mobil och inte redigerade.
 

Vår fina stora, mysiga nallebjörn

Jag pratar såklart om Sakhi.Snäll, lugn men ack så skvättig han har blivit.
 
Det beror ju på att hans mamma Jivara - i samband med hennes tredje kull (Fashionkullen, där Dolce o Gabbana föddes) fick ett utbrott och jagade bort både Sakhi men även Marussia (som då var under året).
 
Inte har det blivit bättre av att Marussia tagit efter Jivara och även Marussia jagar bort Sakhi, i samband med kull. Stackars Sakhi, det är inte lätt för honom.
 
Sakhi har ju HCM o i höstas fick han börja äta medicin för det. En halv tablett varje dag (dom måste smaka gott för dom äter han upp på en gång) och en halv tablett var tredje dag. Den han får var tredje dag är tydligen inte lika god, men oftast äter han upp den utan att bli handmatad med tabletten.
 
Bilder på Sakhi, tagna med mobilen o helt obearbetade. Han gillar att ligga nära, nära. Ibland hinner jag bara lyfta upp honom innan han ska ner igen, men oftast vill han stanna en lång stund.
 
Nu på slutet har han börjat vilja komma när jag sitter och jobbar framför datorn. Det är inte så lätt att honom i knäet eller att han ligger på tangentbordet, men jag tar oftast en paus från det jag håller på med och bara gosar med honom.
 
 

Uppdatering om hittekatten

Jag tänker fortfarande väldigt mycket på den svarta hittekatten min man hittade dagen före julafton. Katten, som visade sig vara en kastrerad hankatt, hade tur att bli hittad i rätt tid - han skulle inte ha klarat en köldknäpp till trodde jourhemmet. När jag frågade trodde hon att han nog varit ute hela hösten o att han tappat hälften av vad han borde väga.
 
Mager, tovig och lättare än luft att lyfta men oj vilken gosig, kelsjuk och social katt vi fick lämna in hos jourhemmet. När vi kom dit med katten fick den bo på toaletten ett tag, den har även varit hos veterinär för att bli uppvätskad (pga långvarig svält gick ju all mat rakt igenom) och fick så småningom komma ut från toaletten och träffa de andra katterna.
 
För ett par dagar sen skickade jag ett nytt sms o frågade vad som hände, om han hade fått ett namn etc. Till svar fick jag bla att han kallas för Skuggan (pga att han var så mager), att han äter med bra aptit, att han ökat bra i vikt o att de inte hittat någon ägare till Skuggan och att han därför kommer få stanna kvar hos jourhemmet.
 
Jag blir så glad över att en sån vacker, social och supermysig katt - trots alla sina svårigheter - nu har fått ett bra hem. När jag skrev det till henne svarade hon att vissa katter blir man genast förälskad i och att Skuggan är en sådan misse - och jag kan bara hålla med!
 

Dags för utbildning igen

Man kan aldrig få för mycket utbildning tycker jag så jag och några till (vi blir 10--11 st o merparten sibbeägare) går via BJK en uppfödarcirkel.
 
Jag har visserligen gått både G1 och G2, Avel med framgång och en tidigare uppfödarkurs (samt andra kurser/föreläsningar). Men det är så kul att lära sig nytt och bra att repetera saker oxå.
 
Boken vi kommer använda är Ylva Stockelbergs bok; "Kattuppfödning: avel och genetik."
 
Det är även ett bra sätt att lära känna andra medlemmar i klubben så nu blir det intressanta tisdagskvällar ett tag framöver.
 

Kommande vecka

är jag upptagen varenda dag. Kul när det blir så - fast inte alltid såklart. Bla har testpersoner börjat komma hit igen och det är alltid lika kul när det går bra.
 
Mitt viktigaste råd när det gäller att testa sig mot allergin är att låta det ta tid. Det är bättre att testa hos många sibiriska katter och sakta och säkert istället för att nöja sig med att testa hos en uppfödare. Det värsta som finns är om man måste omplacera katten man nyss har köpt.
 
En gammal bild på en underbar katthög med små änglar. Nu längtar jag till nästa kull här, men Marussia tycks inte ha så bråttom att fara tillbaka till Jurij tyvärr...
 

Vänskapskullen fyller 7 år idag

Nu är det lite tätt mellan födelsedagarna.
 
Kinesiska filosofikullen och Storstadskullen fyllde år i november, Jivara och Dolce (Fashionkullen) fyllde år i dec, Marussia (Bilkullen) o Änglakullen fyller år i februari och Ella fyller år i mars.

Idag fyller Sakhi o Vänskapskullen 7 år. Ett sjufaldigt leve för våra fina vänner och en ros till Mellons familj. Tyvärr gick ju Mellon bort sommaren 2013.
 
 
Vänskapskullen var min första sibbekull och Sakhi (som har äran att vara Säsk omslagspojke januari ut) är min första sibbe-kattunge. I kullen som föddes blev det tre killar och en tjej. Det är Sakhi, Vinur (kallas för Findus), Mellon (som tyvärr dog av HCM) och Podruga (enda tjejen).
 
Här kommer många bilder på våra vänner (Sakhi är sanskrit, Vinur är isländska, Mellon kommer från filmen "Sagan om ringen" och Podruga är ryska).
 
En vecka gamla.
 
Lite osäker på ordningen här men Mellon (som var svart mot de andras svartgulden) syns ju tydligt. Sekunden efter denna bild är tagen så hoppade han snabbt ur korgen. Podrugas matte, Guro, gjorde om bakgrunden. 
 
Måste visa ett kort på den enda kattungen (hittills) som varit så här cool när man klippt klorna, Findus var helt obekymrad och låg gärna på rygg i början.
 
Sakhi, 6 veckor gammal. Jag är så otroligt glad att vi behöll denna hane. En helt underbar nallebjörn som älskar att gosa o mysa. Nu när han dessutom har gått i pension från kattutställningar njuter han nog ännu mera, att slippa fara på utställningar utan istället får njuta av familjen som stannar hemma med honom o Dolce..
 
 
Eftersom Sakhi har en egen kategori ska jag inte visa alltför många bilder på honom men jag tänkte att jag kan visa hans väg i utställningsvärlden, bara när han tog titlarna visar jag. Det blev ju inte så många ggr i panelen och eftersom Sakhi är en blyg herre på utställningar så ville han inte gärna visa upp sig utan blev tung som bara den om assistenten eller domarna försökte lyfta upp honom.
 
Juni 2009, på hemmaplan, blev han PR (Premier).
 
Oktober 2009 flög jag och Sakhi till Oslo och jag passade på att ställa ut Sakhi (samtidigt som jag hälsade på Guro, Podruga och hennes första kull). I Drammen blev Sakhi IP (Internationel Premier) och i samband med den utställningen var det även en liten sibirispecial.
 
Sakhi blev vald till Storsjarmoren/hjerteknuseren. Som en parentes kan jag berätta att Raymond (som var sibbe-specialens domare) i samband med Sundsvalls Sibiriutställning ett par år senare tog ut Sakhi till hans första panel. I samband med det slog han en annan katt, som var 4 år äldre. Kul att Raymond blev lika förtjust i Sakhi som vi är.
 
 
 Augusti 2011 var det dags igen, denna gång i Luleå. Då blev Sakhi GIP (Grand Internationel Premier).
 
Juni 2013 var det så dags för sista titeln, SP (Supreme Premier). Den tog han i Bodö. Sen fick han följa med till Finland samma sommar där han fick HP (Hederspris) två dagar på raken.
 
Jag tycker att jag bor hyfsat bra till. Jag brukar ställa från Sundsvall upp till Luleå och vid behov far jag utomlands. Tyvärr är det ju inte så många utställningar här uppe så när utställningssäsongen startar (Umeå brukar vara först ut i april) till när den slutar (Luleå sista helgen i aug) så är det full fart!
 
Det är otroligt roligt att träffa så många trevliga människor, de flesta träffar man på nästan alla utställningar och ibland har man tur och träffar nya människor, människor som man hittills bara pratat med Facebook.
 
 
Sakhi o Findus har alltid varit väldigt, väldigt lika. Frågan är om de är tvillingar rentav? Här är några bilder på Findus och visst är dom lika?
 
 
Några bilder på Mellon. För att ta sig ut till stugan måste de åka båt. Mellon stortrivdes där.
 
 
Podruga flyttade till Oslo och blev där avelshona. Just nu har dock uppfödningen paus. De flesta av bilderna är lånade från Guros facebooksida. Podruga var född sist i kullen men hon var den som var snabbast ut ur bolådan, en tuff tjej och kolla bilderna på hennes otroligt grymma look!! Sakhi kan nog inte se så grym ut även om han skulle försöka.
 
Men först en bild på en liten tjej, ett par veckor innan hon flyttade till Oslo.
 
 
 Måste avsluta med en nytagen bild på Sakhi. Så här älskar han som sagt att vara. Nära, nära. Ibland bara 30 sekunder, ibland en timme.
 
 
Ha en riktigt bra födelsedag Findus och Podruga. Många pussar och kramar från storebror Sakhi och oss. 

 
 
 
 
 

Vilken trevlig överraskning

Igår fick jag veta att vår älskade Sakhi, som snart fyller 7 år, har blivit månadens sibbe på Säsk (Sällskapet för Sibirisk katt).
 
Han har alltså äran att pryda framsidan januari ut.
 
Kortet är taget av en lokal fotograf, Maria Westling. Så här ser kortet ut. Visst är han för vacker, vår högt älskade SP S*Deltas Sakhi.
 
Två kort, tagna för bara ett kort tag sen. Han älskar att mysa, vår stora nallebjörn.
 
 

Besök hos andra uppfödare

Jag har varit lite flitig med att hälsa på andra uppfödare i höst och här kommer många bilder på katter och framför allt kattungar. Först började jag med att hälsa på två otroligt charmiga Brittiskt korthårskattungar. Helt ljuvliga och nu kommer jag ihåg varför jag och mannen föll för rasen för så länge sen.
 
 
Britter (som dom kallas) är alltså den kattras som vi hade 1989-1992, då äldsta sonen blev allergisk. Vi var tyvärr utan katt rätt länge, ända tills vi hittade "sibbarna".
 
Här kommer många bilder på britterna, första besöket var jag, Susanne och Carina och hälsade på Anci som har uppfödningen SE*Betulasfele's.
 
Då var kattungarna bara 6 veckor. Vid det andra besöket for jag och Ewa (som har stamnamnet SE*Arwati's, men ingen hemsida just nu) och hälsade på när kullen var 10,5 vecka. Så otroligt charmiga och helt, helt underbara!! Men pappa Bruno litade tydligen inte på mig och min kamera då han vid besök 2 hade bra koll på var jag var.
 
Bilder från båda besöken. Jag tycker det är väldigt kul att se hur mycket som hinner hända på så kort tid. Först bilder på vackra Agatha Christie (som är svart) och vackra Alfred Hitchock (som är lila, en ny britt-färg för mig i alla fall). Alfred blev jag kär i och vid första besöket hade jag nog kunnat smuggla med mig honom hem, om han bara varit svart istället för lila. Titta så perfekt han passade in i fickan.
 
 
Agatha stannar kvar i katteriet och bor hos fodervärd.
 
Ståtliga pappa Bruno (som är brun) och vackra mamma Britta  (som är blå). Två kort även på Unni, som nu väntar småttingar.
 

Kattungarna växte snabbt, det här är några bilder från besök 2. Småttingarna först såklart. Agatha är svart och Alfred är lila och pappa Bruno släppte mig inte ofta med blicken.
 
Ibland kunde vi lura Bruno att leka och ignorera kameran men inte så ofta.
 
 
En bild på vackra Unni, en bild på Unni o Britta (som trycker sig mot Unni), två bilder på Britta.
 
Men som sagt, den som hade stenkoll på mig var Bruno. "I'm watching you!" 
 
 
Jag har även hunnit hälsa på hos Pia och Lasse och den kullen var så busig när jag var där. Inte lätt att fota trots att det bara var 2 kattungar, men här kommer i alla fall några bilder. Cobra är svart medan Chewy är rödsilver. Mamma Uniikki hann jag oxå fota men pappa Gargamel var bortrest.
 
 
Jag har dessutom även hunnit vara till Ewa och Arne (Arwati's) o hälsat på. De har 3 hundar (mamma Pepsi med två "barn", Ami och Benji, som båda är 10 år. Mamma Pepsi är 13 år) och så har de även två katter.

Här ligger mamma Pepsi i en av kattburarna.
 
Dottern Ami.
 
Minessa, som eg heter S*Lince's Genova och bor på foder hos Ewa och Arne.
 
De har även söta Kibibi. Kibibi är ett litet kvicksilver och ibland är hon så otroligt lik vår Dolce, både till sättet men även till utseendet.

Äntligen

snart är jullovet slut och det blir lite bättre rutiner och vanor. Vi har inte gjort så mycket under jul- o nyårshelgen annat än att ta det lugnt, mysa med katterna, äta god mat o godis samt ha lite sovmorgon. Det har varit väldigt skönt att ha datorfritt oxå.
 
Marussia har kommit hem och jag kommer att göra ett eget inlägg om det. Först måste jag dock föra över bilderna från mobilen. Men jag kan säga som så här.... Marussia tyckte visserligen Jurij var en stilig hane men hon ville inte alls ha någon kärleksaffär med honom. Istället valde Marussia att ha en lååååång semester och njuta av Jurijs matte, Ramani. Bilder och inlägg kommer som sagt.
 
Så nu väntar vi på att Marussia ska börja löpa (så här lång tid har det aldrig tagit tidigare) så får hon åka ner till hanen igen.

Ny uppdatering vad gäller den upphittade katten

Jag fick ett sms tidigare i veckan om den upphittade katten som min man hittade.
 
Jourhemmet tog katten till veterinären då katten hade haft mycket diarré. Något som är väntat efter en längre tids svält. Väl hos veterinären blev den uppvätskad och dom upptäckte att det inte var en hona dom hade utan en kastrerad hankatt. Så kan det gå och varken jag eller min man kollade vad det var för kön innan vi for in med den.
 
Nu hoppas jag att katten snabbt får ordning på magen så att den kan börja behålla maten och att allt inte bara rinner rakt igenom. Min andra önskan för katten är att den snart hittar ett fint ställe där den kan få vara innekatt.
 

RSS 2.0