Jivara

Jivara fyllde i december 10 år och hela hösten har hon varit lite låg. Hon som aldrig har haft problem med att hoppa högt valde nu att helst mellanlanda på stolar innan hon sen hoppade upp på nästa sak.
 
Jag trodde att hon kanske skulle ha artros så i början av januari gjorde jag en hälsokoll på henne o det togs även röntgenbilder på henne. Dom såg bra ut, skönt nog.
 
Dock visade det sig att hon hade tappat två tänder (TR ell Forl, som var den gamla benämningen) samt att hon hade två TR-tänder kvar som skulle dras.
 
Jivara hade riktigt ont på slutet och här kommer två bilder från hur hon gärna låg, för att försöka undvika att ha hakan direkt på bordet.
 
I samband med undersökningen fick Jivara en lugnande spruta, då hon är en liten drake ibland. En snäll drake, som mest muttrar men ändå. Dessutom skulle hon röntgas och det är inte alla som är så hjälpsamma då.
 
Det är aldrig kul att se sitt älskade husdjur vara olik sig själv.
 
Till slut kom dagen då det var dags att avlägnsa de två tänderna som hon hade ont i och det gick fort och lätt. Hon var lite groggy mer eller mindre hela kvällen. Jivara skulle få medicin mot smärtorna ett par dagar efteråt och redan 2 dagar efter operationen var hon väldigt mycket bättre o piggare o jag kände igen Jivara som hon var tidigare.
 
Här har hon kommit hem och Jivara tyckte det var skönt att åka o slippa gå.
 
Det syns kanske inte alltför tydligt men här lutar hon sig mot väggen för att få lite stöd.
 
Spara
Spara
Spara

Vår finaste drottning Jivara

Tänk att Jivara idag fyller 10 år, det är helt ofattbart vad tiden har gått fort och vad många nya vänner jag har fått i samband med att jag gick med i Sibbe-världen.
 
Ett stort GRATTIS till brorsan Manne (Manjari) som bor hos Camilla i Skellefteå.

När vi fick hem Jivara (mars 2007) så blev vi testhem i Umeå, eftersom det inte fanns ett rent testhem (dvs utan andra kattraser ell andra djur) och det har varit otroligt trevligt. Jag har fått trevliga köpare och vänner och alltid blivit lika glad varje gång man har kunnat köpa en egen sibbe - oavsett var man har köpt sin (s)katt.
 
Här kommer några bilder på drottning Jivara o jag har valt att göra det väldigt enkelt för mig. De flesta bilderna är från en fotosession (hos Maria) 2014.
 
 
Två nytagna mobilbilder på Jivara. Hon visade väldigt tydligt att hon ville vara ensamkatt och medan jag skulle leta rätt hem tog mamma henne tillfälligt, det är nu snart 5 år sen.
 
Idag kommer Jivara att få lite extra gott o säkert en eller två räkor också.
  


 
 
 
Spara
Spara

Idag fyller Jivara 9 år

Stort, stort grattis till denna primadonna!
 
Hon har fått det så bra hos min mamma o hon är en helt annan katt. Nu har hon bott längre hos min mamma än hon bodde hos oss, men det känns trots allt väldigt bra. Det är såklart tråkigt att vi inte kunde behålla henne hos oss men jag träffar Jivara varje vecka ändå.
 
Jivara har alltid haft en stark personlighet och trots att hon blev kastrerad redan när hon var 5 år så har hon fortfarande en väldigt stark revirkänsla. Det är viktigt att kolla reviret på morgonen, före frukost, och så även på kvällen.
 
 Här hittar ni några äldre bilder Jivara, inlägget skrevs i fjol när hon fyllde 8 år.
 
Dessa bilder är tagna för bara ett litet tag, bara med mobilen dock. Som ni ser åker hon ibland rullator och ibland lägger hon sig även i korgen. Våran tokfia!
 
 

Jag letade eg något annat när jag hittade dessa kort

Nej, det är inte Marussia som syns på bilden, utan det är Jivara.
 
Fast Marussia finns med ändå, då dessa kort är tagna bara ett tag före Marussia och kullsyskon kom. Det är alltså taget i feb 2009 och det betyder att bilderna nu är 6 år gamla.
 
Men visst är Marussia lik sin mamma, Jivara. Både till utseendet men även till sättet, även om Marussia är lite lugnare.
 
Två kort på Jivara, strax före förlossningen i feb 2009.
 
Så här såg det ut i bolåldan för 6 år sen. Jivara och Sakhi (som då var 13 månader), hade inga problem alls. Han fick vara med under förlossningen och åt även upp en moderkaka. Inte nog med att han var med under förlossningen utan han var även delaktig under kulltiden.
 
Under Jivaras tredje och sista dräktighet (Dolce och Gabbana) fick hon tyvärr för sig att jaga bort Marussia och Sakhi. Marussia hade vid den tiden precis börjat löpa, så om det var pga det vet jag inte.

Tyvärr har Marussia tagit över "traditionen" och gör nu likadant mot Sakhi. Tyvärr, för kolla så fina Sakhi o Marussia är när hon inte har kull. Fotot är taget av Maria Westling.
 
 
 
 

Vänskapskullen fyller 7 år idag

Nu är det lite tätt mellan födelsedagarna.
 
Kinesiska filosofikullen och Storstadskullen fyllde år i november, Jivara och Dolce (Fashionkullen) fyllde år i dec, Marussia (Bilkullen) o Änglakullen fyller år i februari och Ella fyller år i mars.

Idag fyller Sakhi o Vänskapskullen 7 år. Ett sjufaldigt leve för våra fina vänner och en ros till Mellons familj. Tyvärr gick ju Mellon bort sommaren 2013.
 
 
Vänskapskullen var min första sibbekull och Sakhi (som har äran att vara Säsk omslagspojke januari ut) är min första sibbe-kattunge. I kullen som föddes blev det tre killar och en tjej. Det är Sakhi, Vinur (kallas för Findus), Mellon (som tyvärr dog av HCM) och Podruga (enda tjejen).
 
Här kommer många bilder på våra vänner (Sakhi är sanskrit, Vinur är isländska, Mellon kommer från filmen "Sagan om ringen" och Podruga är ryska).
 
En vecka gamla.
 
Lite osäker på ordningen här men Mellon (som var svart mot de andras svartgulden) syns ju tydligt. Sekunden efter denna bild är tagen så hoppade han snabbt ur korgen. Podrugas matte, Guro, gjorde om bakgrunden. 
 
Måste visa ett kort på den enda kattungen (hittills) som varit så här cool när man klippt klorna, Findus var helt obekymrad och låg gärna på rygg i början.
 
Sakhi, 6 veckor gammal. Jag är så otroligt glad att vi behöll denna hane. En helt underbar nallebjörn som älskar att gosa o mysa. Nu när han dessutom har gått i pension från kattutställningar njuter han nog ännu mera, att slippa fara på utställningar utan istället får njuta av familjen som stannar hemma med honom o Dolce..
 
 
Eftersom Sakhi har en egen kategori ska jag inte visa alltför många bilder på honom men jag tänkte att jag kan visa hans väg i utställningsvärlden, bara när han tog titlarna visar jag. Det blev ju inte så många ggr i panelen och eftersom Sakhi är en blyg herre på utställningar så ville han inte gärna visa upp sig utan blev tung som bara den om assistenten eller domarna försökte lyfta upp honom.
 
Juni 2009, på hemmaplan, blev han PR (Premier).
 
Oktober 2009 flög jag och Sakhi till Oslo och jag passade på att ställa ut Sakhi (samtidigt som jag hälsade på Guro, Podruga och hennes första kull). I Drammen blev Sakhi IP (Internationel Premier) och i samband med den utställningen var det även en liten sibirispecial.
 
Sakhi blev vald till Storsjarmoren/hjerteknuseren. Som en parentes kan jag berätta att Raymond (som var sibbe-specialens domare) i samband med Sundsvalls Sibiriutställning ett par år senare tog ut Sakhi till hans första panel. I samband med det slog han en annan katt, som var 4 år äldre. Kul att Raymond blev lika förtjust i Sakhi som vi är.
 
 
 Augusti 2011 var det dags igen, denna gång i Luleå. Då blev Sakhi GIP (Grand Internationel Premier).
 
Juni 2013 var det så dags för sista titeln, SP (Supreme Premier). Den tog han i Bodö. Sen fick han följa med till Finland samma sommar där han fick HP (Hederspris) två dagar på raken.
 
Jag tycker att jag bor hyfsat bra till. Jag brukar ställa från Sundsvall upp till Luleå och vid behov far jag utomlands. Tyvärr är det ju inte så många utställningar här uppe så när utställningssäsongen startar (Umeå brukar vara först ut i april) till när den slutar (Luleå sista helgen i aug) så är det full fart!
 
Det är otroligt roligt att träffa så många trevliga människor, de flesta träffar man på nästan alla utställningar och ibland har man tur och träffar nya människor, människor som man hittills bara pratat med Facebook.
 
 
Sakhi o Findus har alltid varit väldigt, väldigt lika. Frågan är om de är tvillingar rentav? Här är några bilder på Findus och visst är dom lika?
 
 
Några bilder på Mellon. För att ta sig ut till stugan måste de åka båt. Mellon stortrivdes där.
 
 
Podruga flyttade till Oslo och blev där avelshona. Just nu har dock uppfödningen paus. De flesta av bilderna är lånade från Guros facebooksida. Podruga var född sist i kullen men hon var den som var snabbast ut ur bolådan, en tuff tjej och kolla bilderna på hennes otroligt grymma look!! Sakhi kan nog inte se så grym ut även om han skulle försöka.
 
Men först en bild på en liten tjej, ett par veckor innan hon flyttade till Oslo.
 
 
 Måste avsluta med en nytagen bild på Sakhi. Så här älskar han som sagt att vara. Nära, nära. Ibland bara 30 sekunder, ibland en timme.
 
 
Ha en riktigt bra födelsedag Findus och Podruga. Många pussar och kramar från storebror Sakhi och oss. 

 
 
 
 
 

Parningsresor

Jag far gärna en bit på parning, allt för att få till en bra parning och även för att få in lite nytt blod/linjer. Satt och tänkte på det häromdagen och jag har verkligen åkt en bra bit.
 
Om jag börjar med Jivara så var hon till Stockholm, för kull 1, dvs Vänskapskullen (dit fick hon åka flyg med kompis svärmor o så bilade vi ner och hämtade henne).
Bild på hanen, som heter S*Knjaze Juhznij Znoj. Här blev det 4 kattungar.
 
 
För kull 2, dvs Bilkullen, åkte Jivara till Timrå.
Bild på hanen, som heter S*Kazols Alexandrovich Fetisov. Här blev det 5 kattungar.
 
 
 
För kull 3, dvs Fashionkullen, åkte Jivara igen till Stockholm.
Bild på hanen, som heter S*Milashka's Adik. Här blev det 2 kattungar.
 
 
 
Marussia har inte åkt lika långt.
För hennes kull 1, dvs Änglakullen, åkte hon in till stan.
Bild på hanen, som heter S*Siberietass Bellman. Här blev det 5 kattungar.
 
 
För hennes kull 2, dvs Kinesiska filosofikullen, åkte hon till Öjebyn. Men eftersom Marussia är en fin dam och behöver mycket uppvaktning fick vi hämta hem Marussia o hanen till oss efter en vecka. Detta då husse i familjen fick uppsöka vård pga sin kattallergi. Väl hos oss tyckte hon att hon hade blivit tillräckligt uppvaktad och det blev flera parningar.
 
Både Jivara och Marussia har krävt/kräver väldigt mycket uppvaktning, helst en veckas uppvaktning, innan de går med på att para sig.
 
Bild på hanen, som heter Charmalov. Här blev det 2 kattungar.
 
 
För hennes kull 3, dvs Storstadskullen, fick vi låna hem en hane. Det tog evigheter tyckte vi innan hon började löpa och vi var nästan på väg att ge upp när hanen till slut fick para sig med henne.
Bild på hanen, som heter S*Frostuddens Eddie Cochran. Här blev det 4 kattungar.
 
 
Vad gäller Ella så har hon varit på två parningsresor.
 
Den första var till Lingarö, strax söder om Sundsvall. Hon har däremot inget emot att para sig bara hon får vila upp sig efter bilfärden. Det blev parning redan dagen efter men tyvärr blev Ella skendräktig.
Bild på hanen, som heter S*Lexington ChopChop.
 
 
Den andra parningsresan Ella var på gick till Stockholm. Jag och Ella bilade dit och även denna gång ville hon vila upp sig ett dygn innan dom började para sig. Tyvärr blev hon skendräktig även denna gång.
Bild på hanen, som heter SE*SuzNoOne's Big Bonus. 
 
 
För tillfället är Marussia på parning.
För hennes - förhoppningsvis blivande - kull 4, fick hon åka till Bollnäs.
Bild på hanen, som heter S*Taigasouls Jurij Gagarin.
 
Superstilig, snäll och väldigt, väldigt tålmodig hane. När hon kom ner fick de se varandra genom en nätdörr och innan vi for hem så gick det så pass bra att vi kunde släppa ihop dom. Jurij gick och nosade Marussia i rumpan utan att hon brydde sig, men tyvärr har det inte hänt så mycket mera ännu.
 
Marussia har blivit väldigt kär i matten och det här är en bild som jag har fått. Så här gör Marussia aldrig hemma (möjligen med sönerna) men hos matte Ramani vill Marussia vara nära, nära.
 
Bilden är obearbetad. 

Hipp hipp hurra

för idag fyller Jivara 8 år och Dolce fyller 5 år. Dolce o Gabbana får ett eget inlägg senare ikväll för nu vill jag hylla Jivara ordentligt.
 
Jivara är vår första sibiriska katt och som vi längtat efter att ha katt igen. Glädjen var väldigt stor när vi kom hem med henne och jag kommer fortfarande ihåg hur lycklig och glad vi var att vi kunde ha katt igen, trots att jag hade blivit allergisk mot katt. Tack Sussie för denna underbara, speciella diva till katt.
 
Jivara köptes för att bara vara sällskapskatt då jag - i samband med att vi hade Brittiskt korthår - hade varit på utställningar och även hunnit ta en kull på den honan. Tur nog så ändrade jag mig och har varit med Jivara på utställningar.

Hon blev IC (dvs Internationell Champion) innan hon sen fick gå i pension av två skäl. Det första var att hon inte tyckte det var så kul med utställningar och den andra orsaken var att hon inte skulle kunna gå så mycket längre än IC. Hade jag inte gett Jivara ett löfte att hon nu var klar med utställningar skulle jag gärna testa henne nu, för jag tycker att hon har fortsatt utvecklas och blivit så mycket bättre. Men, ett löfte är ett löfte.
 
Jivara fick som sagt tre kullar. I den första kullen (Vänskapskullen) föddes Sakhi som vi behöll som avelshane. I kull två (Bilkullen) föddes Marussia som vi oxå behöll. I kull tre (Fashionkullen) behöll vi Dolce.
 
Jivara visade sen att hon var lite less på att bo med andra katter så hon flyttade tillfälligt till mamma. Något som blev så bra för alla parter inblandade, inte minst för Jivara. Vår familj mår bra av att veta att hon mår så mycket bättre nu när hon är ensamkatt, mamma njuter av att ha Jivara som håller henne sällskap och bäst mår nog Jivara, som blivit ganska bortskämd hos mamma.
 
Några bilder på underbara Jivara i lite blandade åldrar. På de två sista korten är hon 6 år resp 7 år.
 

Ett riktigt stort grattis till Jivara (som kommer att få lite kycklinghjärta idag som present) och även till kullbrodern Manjari, som bor hos Camilla. Grattis på 8-årsdagen!
 
                               
 
 

I våras var jag och fotade Jivara

hos Maria Westling och dom bilderna har jag helt glömt bort att visa. Som vanligt var det otroligt svårt att välja ut bara några bilder. 
 
Först ska jag berätta att Jivara njuter ett lyxliv. Hon bor hos min mamma och blir ordentligt bortskämd, både med mat men även med mycket gos och kärlek och väldigt mycket egentid, de brukar ha långa och djupa samtal.

De enda gångerna Jivara åker bil är när hon ibland kommer upp till oss på sommaren, då vi bjuder på middag, och annars är det bara i samband med veterinärbesök, dvs väldigt sällan.
 
Jivara, som kastrerades för snart 3 år sen, har en väldigt starkt revirkänsla. Sommaren 2013 vandrade en katt förbi Jivara där hon satt ute i koppel. Jivara tyckte att det var intrång på hennes revir och innan mamma hann göra något hade Jivara ryckt till så att linan gick sönder.
 
Jivara jagade bort katten dels från sin gård och över till nästa hyreslänga. Väl där spöade hon upp katten ifråga, trots att hon hade kopplet släpandes efter sig. Det gick snabbt att fånga in Jivara och sen dess har vi såklart bättrat på säkerheten så att det inte ska kunna hända igen. Men ryktet har nog gått för nu går katter en lång omväg för att inte reta upp Jivara igen.
 
Jag valde att ta med våra söner eftersom Jivara vet att när jag kommer är det alltid något tråkigt. Såsom att klippa klorna, bli kammad eller ännu värre åka iväg till veterinär. Fast på slutet har hon skönt nog blivit mycket bättre. Hon kommer frivilligt fram till mig och protesterar inte när jag lyfter upp henne. Vår fina älskade bestämda dam, IC S*Busungarnas Valrhona Jivara.
Här kommer nu bilderna på vackra Jivara, tagna då hon är 7.5 år gammal.
 
Räkor vet hon vad det är för det får hon hos mamma.
 
Hon har alltid varit en väldigt skicklig jägare och jag älskar denna bild på Jivara och hennes fångst!
 
 
 
Dom två nästa bilderna bör jag nog förklara lite.  Maria har en låda, som vi ställde på högkant och sen placerade vi Jivara i den och lekte med en vippa (da Bird om jag minns rätt). På sista bilden hade vi busat upp henne ordentligt och hon är faktiskt snäll även om man inte kan tro det då man ser den bilden. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tre fina friska hjärtan

Igår var jag till Vännäs och testade hjärtan på Ella (2.4 år), Marussia (5,5 år) och Jivara (7.7 år). Alla hade fina friska hjärtan vilket ju alltid är roligt.
 
Nu slipper Jivara flera tester, vilket hon nog tycker är skönt. Förra gången hade hon en puls på 250, nu låg den på 228....
 
Avelsplanerna för Ella och Marussia fortsätter för fullt, det blir ett spännande 2015!  
 

Nu är det 7 år

sen IC S*Busungarnas Valrhona Jivara kunde flytta hem till oss. Jag är så otroligt glad och tacksam att jag fick köpa av Sussie, som har lärt mig massor och även introducerat mig till så många trevliga uppfödare inom denna ras. Tack Sussie för denna underbara katt, som dessutom startade upp mitt katteri igen.
 
Trots att det är 7 år sen vi kunde hämta hem denna underbara tjej (som numera bor hos min mamma där hon blir bortskämd och njuter av att vara ensamkatt) kan jag fortfarande komma ihåg känslan av att vi kunde ta hem en katt igen. Det är en helt otrolig känsla och det är därför jag är testhem, för jag blir så glad när det funkar och man kan skaffa sig en egen sibirisk katt.
 
Den enda nackdelen med dom är att dom är beroendeframkallande, men det kan jag ta!  Vi har 4 katter hemma och det är vår maxgräns, för att vi ska hinna med alla katterna.
 
Utan Sussie skulle vi inte ha Jivara och utan Jivara skulle vi inte ha Sakhi, Marussia eller Dolce heller. Något som idag är helt otänkbart!! När jag skriver detta så ligger Sakhi bredvid mig och myser.  

Tack Sussie för att jag fick köpa underbara Jivara!!  Sussie väntar förresten kattungar vecka 12!
 
Jag skulle kunna göra detta till ett långt inlägg där jag räknar upp alla trevliga uppfödare jag har fått lära känna men jag nöjer mig med två.
 
Dels Carina, som var intresserad av kull 1, men inte hann med. Jag har hittills fått förmånen att vara med och beundra det mirakel en kattförlossning är, och detta hela 3 ggr! Hennes senaste kull föddes 12/3 och det blev två fina kattungar, en av varje kön.  Tack Carina för att jag har fått vara med vid förlossningarna o kanske kunnat bistå med lite goda råd.
  
Sen måste jag ju även nämna Karin, som jag har köpt vårt lilla yrväder, IC S*Frostuddens Ella Fitzgerald från. Tack Karin för denna underbara virvelvind!!
 
Några nytagna bilder på vackra Jivara, som var väldigt upptagen med att försöka ha koll på fåglarna utanför fönstret.
 
 

Ett 7-faldigt leve

för idag fyller Jivara 7 år!!! Hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra, hurra!! 
 
 
Jag kan inte förstå hur fort tiden har gått och jag är otroligt tacksam att vi hittade Jivara för hon har gett oss så mycket. Utan henne skulle vi inte ha vare sig Sakhi, Marussia eller Dolce.
 
Jivara fick tre kullar (Vänskapskullen, Bilkullen och Fashionkullen) och kastrerades sen. Efter att ha tagit titeln IC (Internationell Champion) fick hon gå i pension dels då hon inte var finare än så (missförstå mig rätt, vi tycker alla att hon är en helt underbar katt) och även för att hon inte gillade att visa upp sig. Hennes titel är alltså IC S*Busungarnas Valrhona Jivara.
 
Tack Sussie för denna underbara drottning, som numera bor hos min mamma och blir riktigt bortskämd där.
 
En grattishälsning till brorsan Manjari som bor hos Camilla.
 
Många bilder på Jivaras tid hos oss och hos mamma.
 
4 månader gammal.
 
Drygt 6 år gammal.
 
5,5 år gammal.
 
När yngsta sonen simmade gillade hon att ligga och sniffa på den goda bassänglukten. En mycket vanlig syn ett tag!
 
4,5 år gammal.
 
En underbar bild på vår underbara drottning, 5 år gammal.
 
Ute i snön, mars 2011.
 
Samt nytagna bilder, tagna tidigare i veckan.
 

Skam den som ger sig

Jivara har nu bott hos mamma i drygt 2 år. Under denna tid har hon aldrig velat visa hur bra hon trivs där och hur mycket hon tycker om mamma. Mamma berättar att Jivara väldigt ofta vill upp i famnen och gosa.
 
Så Sakhi brås på sin mor (o om jag minns rätt är pappan lika gosig), den enda skillnaden är att Jivara mjölktrampar vilket Sakhi, skönt nog, inte gör.
 
Häromdagen när jag hälsade på så gick Jivara från sitt klätterträd, som är alldeles bredvid mammas stol, till mamma. Jag vågade nästan inte andas för att jag tänkte att då försvinner Jivara.
 
Jivara var uppe hos mamma och buffade med huvudet (precis som Sakhi) flera ggr. Så kul att se att Jivara äntligen visar vad hon tycker om mamma. Jivara mår så mycket bättre där, enda nackdelen är att hon har blivit väldigt kräsen i blötmaten eftersom hon är ensam katt, men torrfoder äter hon mycket mera nu än när hon bodde hos oss.
 
Vår underbara fina och (på hennes villkor) så otroligt mysiga Jivara.
 
4,5 månad gammal och myser hos äldsta sonen.
 
Ett kort taget januari 2012.

Bilder på Jivara

Jag träffar ofta Jivara, mamma o Jivara bor ju bara ca 5 min ifrån oss, men av någon anledning är jag dålig på att ta med kamera och fota. Eller jag vet ju anledningen.....
 
Jivara är nämligen en högst motvillig fotomodell, absolut inte som Dolce som verkligen gillar att bli fotad.
 
En annan sak som är rolig med Jivara är att hon - under inga som helst omständigheter - vill visa mig eller någon annan från familjen - hur mycket Jivara älskar min mamma. När dom två är själv så vet inte Jivara hur hon ska göra för att komma riktigt nära min mamma. Vår tokiga Jivara!
 
Med dessa nytagna bilder önskar jag er en trevlig helg.

Jivara fyller 6 år

Det är helt otroligt att Jivara fyller 6 år idag, har svårt att förstå hur fort tiden har gått. Jag var förbi mamma o Jivara igår och passade på att fota en trött och avslappnad Jivara.
 
Jivara blir rejält bortskämd av mamma och det tackar Jivara för. Det är många långa samtal dom två har och oftast vill Jivara ligga på rygg i mammas famn och bli kliad. Bortsett att tvätta mamma händer det även att det blir lite små kärleksnafs ibland.
 
Som om det inte vore nog med att fira Jivara idag så firar vi även Dolce, som får ett helt eget inlägg senare ikväll, allt för att fina, underbara Jivara ska få synas ett tag.
 

Jivara

Jag har idag varit och hälsat på Jivara (samt såklart min mamma). Jivara mår hur bra som helst hos mamma, där hon blir riktigt ordentligt bortskämd.
 
Jag brukar passa på att kamma igenom Jivara ordentligt lite då och då och här är det kul att se hur duktig hon har blivit. Jivara är en katt med en stor och stark personlighet. Bland det värsta hon vet är när vissa människor håller fast henne, så att HCM-testa henne har aldrig varit direkt lätt som en plätt.
 
Eftersom Jivara alltid har haft en så bra päls så borstade jag/vi henne inte så ofta i början och det fick vi minsann äta upp. När jag nu på slutet har börjat kamma igenom Jivara ordentligt och regelbundet så tyckte hon det var väldigt, väldigt jobbigt. Hon fräste och försöka på så sätt skrämma mig.
 
När jag kammar katterna kammar jag alltid på samma sätt o håller helst också till på samma ställe. På så sätt vet dom att det är dags för kamning och hur långt jag har hunnit.
 
Sakhi är den som uppskattar kamningen mest, han kan ligga kvar länge efter kamning + pussen som talar om att nu är det slut.
 
I alla fall Jivara.... Hon kan fortfarande ibland låta lite (mest bara suckar) men det går otroligt bra. Hon slingrar sig inte längre som hon gjorde först.
 
Jag tog dock inte med kameran idag utan tar med den om ett par veckor så att jag har relativt nytagna bilder. Jivara fyller 6 år i december (samma dag som Dolce o Gabbana, aka Teo, fyller 3 år). Det är otroligt så fort tiden har gått.
 
Det bästa med att vara testhem är glädjen när det funkar att köpa en katt för jag kommer så väl ihåg känslan av att få hem en liten, liten busig kattunge som numera är en stor och vacker dam.
 
En hel hög med gamla bilder på Jivara. Kortet med svart bakgrund har Linda tagit, bara älskar det kortet - det är verkligen så Jivara!



Apropå gammal bild

När jag satt och letade kort till förra inlägget hittade jag detta. Detta är en gammal bild, Jivara är bara 4,5 månad gammal (hon blir 6 år nu i december). Här ligger hon och myser med äldsta sonen.

Midsommar

Vi tog det lugnt i samband med midsommarafton. Åt god mat, drack gott och bara tog det lugnt och skönt. Precis som det ska vara. Vi hade bjudit upp min mamma och Jivara och här kommer bilder på vackra Jivara.

Jivara fick vara ute (kopplad) på gräset. Marussia (bild 3) önskade nog att rollerna var tvärtom, att det var hon som satt på gräset och kunde njuta.




Vackra, underbara Jivara! Mamma har förresten fått en ny favorit bland våra katter, Jivara har petat ner både Sakhi o Dolce från tronen.


Så här ligger gärna Dolce och vilar, även Marussia kan ligga så här. Men går man då fram för att gosa lite med magen så rullar alla snabbt över så de ligger på sidan/på magen igen.

Kattpensionat i Sand, Umeå

Eftersom min mamma skulle vara katt- o husvakt när vi var på semester så placerade jag Jivara på ett kattpensionat, faktiskt det enda som finns i hela Västerbotten!

Marie har tillstånd för att ha 20 katter men har möjlighet att ha 10 ensamkatter där, då är det fullt. Ska man boka plats så bör man vara ute i god tid eftersom hon, tyvärr, får avvisa flera stycken.

Dom bor väldigt idylliskt och lugnt. När jag lämnade Jivara stod Marie och väntade på mig eftersom hon visserligen hade förvarnat mig om att det fanns ekorrungar men ville vara säker på att det inte fanns någon ekorrunge när jag sakta rullade in på gårdsplanen.

Det är ju inte lätt att veta hur gammal denna unge är men ack så modig h*n var. Första bilden är tagen en bra bit ifrån, då jag inte ville skrämma ekorren. Där ser man hur liten ungen är i förhållande till däcket. Sen blev ungen modigare och modigare och kom tom så långt fram att den nosade på min sko.

När jag öppnade bildörren (för att ta fram en sak) var den precis bakom mig så jag stängde snabbt (men försiktigt) bildörren. Ville ju inte riskera att få med mig en fripassagerare. Det slutade med att Marie fick locka med ekorrungen bort från mig och framför allt bort från bilen, med lite kattmat.

Förutom ekorrungar så har dom även igelkottar. Vi brukar ju oxå ha igelkottar på vår gård och jag är fascinerad över hur snabba dom ändå är och hur hungriga dom tycks vara! Vi har bara sett en igelkott i år men jag hoppas att den mår bra.


Här kommer nu några bilder på pensionatet, bilderna på ekorrungen är tagna med mobilen men jag hoppas att ni ser ungen ändå.



Kattpensionatet består av 2 fristående byggnader där hon har boxar till katterna.


Detta är den andra fristående byggnaden, där Jivara bodde. När jag kom för att hämta Jivara var det en katt till vänster om Jivara och även en katt som bodde i boxen längst bort, men han hade nyss kommit så han hade inte fått gå ut ännu till rastboxen.


Här sitter Jivara i en rastbox och väntar på mig. Man ser en liten skymt av kattens svarta svans, i den andra rastboxen, om man tittar riktigt noga!


Det är väldigt strikta regler på vad som gäller för att få ha ett kattpensionat, som tex att ha dubbla nät.


Här är en av hennes egna katter, Nemo, som tycks ha samma underbara personlighet som Dolce.


Jag kan verkligen inte med ord berömma Marie hur bra hon har tagit hand om Jivara. Jivara fann sig snabbt till rätta och även om hon inte har använt pellets i lådan så gick det hur bra som helst. Jag kommer definitivt använda Marie igen om jag står utan kattvakt.

Vår underbara Jivara

Jivara fyllde ju 5 år i december och jag har fortfarande svårt att förstå dels hur fort tiden har gått men även att vi kan ha katt igen.

När jag sen tittar på hennes fina kattungar som hon har gett och alla fina, härliga människor jag har träffat - ja, då blir jag alldeles varm i hjärtat. Tack Sussie för att du tyckte att vi dög som köpare till den underbara fladdermusen Jivara!

Utan henne skulle vårt liv vara så otroligt mycket tråkigare och vi skulle inte ha vare sig Sakhi, Marussia eller Dolce!

Här kommer några bilder på Jivara som jag tog nu i april och för en gångs skull har jag lyckats fota henne framifrån. Tyvärr brås Marussia på sin mor i detta fallet. Jivara har verkligen en helt otroligt vacker grön ögonfärg och hon har gett den färgen vidare till Marussia och Dolce. Selen är på eftersom hon hade varit ute - o skulle ut igen - efter att jag hade varit där.

IC S*Busungarnas Valrhona Jivara

Det är tyvärr inte så ofta jag tar med kameran när jag far till mamma o Jivara men ibland händer det. Här är en serie kort på en underbar Jivara. Jivara o mamma pratar ofta o länge. Jivara kommer dessustom väldigt gärna upp i famnen till mamma, där hon ska ligga o gosa.

Att ta beslutet att omplacera Jivara var verkligen tufft men det blev så rätt beslut. Jivara behövde inte många dagar på sig för att trivas och må bra och efter kastreringen har hon verkligen blommat ut helt o hållet. Vi kan verkligen inte tacka min mamma tillräckligt mycket!!

Här kommer några nytagna kort på vår alldeles egna, speciella underbara gumma. Tänk att hon har fått tre fina kullar (med bla Sakhi, Marussia o Dolce).


Tidigare inlägg
RSS 2.0