I våras var jag och fotade Jivara

hos Maria Westling och dom bilderna har jag helt glömt bort att visa. Som vanligt var det otroligt svårt att välja ut bara några bilder. 
 
Först ska jag berätta att Jivara njuter ett lyxliv. Hon bor hos min mamma och blir ordentligt bortskämd, både med mat men även med mycket gos och kärlek och väldigt mycket egentid, de brukar ha långa och djupa samtal.

De enda gångerna Jivara åker bil är när hon ibland kommer upp till oss på sommaren, då vi bjuder på middag, och annars är det bara i samband med veterinärbesök, dvs väldigt sällan.
 
Jivara, som kastrerades för snart 3 år sen, har en väldigt starkt revirkänsla. Sommaren 2013 vandrade en katt förbi Jivara där hon satt ute i koppel. Jivara tyckte att det var intrång på hennes revir och innan mamma hann göra något hade Jivara ryckt till så att linan gick sönder.
 
Jivara jagade bort katten dels från sin gård och över till nästa hyreslänga. Väl där spöade hon upp katten ifråga, trots att hon hade kopplet släpandes efter sig. Det gick snabbt att fånga in Jivara och sen dess har vi såklart bättrat på säkerheten så att det inte ska kunna hända igen. Men ryktet har nog gått för nu går katter en lång omväg för att inte reta upp Jivara igen.
 
Jag valde att ta med våra söner eftersom Jivara vet att när jag kommer är det alltid något tråkigt. Såsom att klippa klorna, bli kammad eller ännu värre åka iväg till veterinär. Fast på slutet har hon skönt nog blivit mycket bättre. Hon kommer frivilligt fram till mig och protesterar inte när jag lyfter upp henne. Vår fina älskade bestämda dam, IC S*Busungarnas Valrhona Jivara.
Här kommer nu bilderna på vackra Jivara, tagna då hon är 7.5 år gammal.
 
Räkor vet hon vad det är för det får hon hos mamma.
 
Hon har alltid varit en väldigt skicklig jägare och jag älskar denna bild på Jivara och hennes fångst!
 
 
 
Dom två nästa bilderna bör jag nog förklara lite.  Maria har en låda, som vi ställde på högkant och sen placerade vi Jivara i den och lekte med en vippa (da Bird om jag minns rätt). På sista bilden hade vi busat upp henne ordentligt och hon är faktiskt snäll även om man inte kan tro det då man ser den bilden. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

S*Deltas Triumph söker nytt hem

Tyvärr måste Emma (som bor i Luleå) hitta ett nytt hem till Triumph. Jag har lovat att hjälpa till och försöka hålla ögon och öron öppna åt henne.
 
Triumph är från Jivaras andra kull, Bilkullen, där även Marussia är född och blir alltså 6 år nu i februari. En mycket stilig och snäll hankatt.
 
Maila Emma för mer information på kattalaemma@gmail.com.
 
Det finns två inlägg om Triumph som jag har skrivit tidigare. Ett där han är 3 år och ett inlägg med bilder jag har fått från Emma.
 
Här är han inte gammal, bara 5 veckor.
 
Triumphs första utställning, augusti 2009. Ca 8 månader gammal.
 
Här är Triumph knappt 3 år.
 
 

Det kommer komma flera inlägg

rörande utställningar, besök hos Deltas-avkommor, andra katter etc. Men just nu finns inte tiden.

Jag har haft en frivillig paus från datorn ett tag och nu har det dessutom blivit en ofrivillig paus oxå. Enklast att nå mig är genom att ringa eller skicka sms till 070-831 87 31.
 
Jag avslutar med denna underbart härliga bild på de två kattungar, av rasen Brittiskt korthår, jag var och hälsade på förra helgen. Helt otroligt ljuvliga båda två! Jag hade gärna tagit med mig Alfred hem. På kortet är det Agatha längst bak som visar upp sin vackra profil och så Alfred framför henne.
 
 

Detta med att ha katt inne eller ute

Vi har valt att ha våra katter inne, då vår huskatt blev överkörd och då sa jag "aldrig mera utekatt". Detta hittade jag idag och tycker att den är ganska talande.
 
Men alla gör vi våra val och jag dumförklarar inte de som vill ha sina katter ute!
 
Jag vill dock verkligen att man ska vara medveten om alla de risker som finns. Den enda fördelen jag ser med att ha en katt ute är att den får en mer naturlig stimulering, om du jämför med en innekatt.
 
Jag vet inte om det syns så tydligt på bilden, så jag skriver av det och gör då även en översättning/egen tolkning. Jag skulle dock vilja tillägga på listan: Risken att bli instängd någonstans och inte kunna ta sig ut.
  
Vad en innekatt saknar.
Att bli överkörd av en bil.
Att bli stulen.
Att försvinna.
Att slåss med andra djur.
Flugor, maskar och fästingar.
FIP och FIV.
Infektioner från sticksår.
Riskera att halsbandet fastnar någonstans och inte kunna ta sig loss.
Bli utsatt för olika påhitt av s.k "skämtare".
Regn, vind och kalla temperaturer.
Riskera bli skjuten.
Hamna i djurfällor.
Riskera att bli förgiftad.
Att avsiktligt bli skadad av elaka människor.
Att användas som bete i hundslagsmål.
Att dö ensam och oälskad.
 
Apparently these are the things an indoor cat misses! http://tpc.tv/indoor-cat

What are your thoughts?
 
Tittar man noga på bilden av Marussia ser man att kopplet hänger ner på sidan. Så hon är kopplad även fastän det var flera som hjälpte till vid fototillfället.
 
 

Det var ett bra tag sen sist

men jag har varit väldigt upptagen med annat runt omkring mig och fortfarande är det en hel del saker omkring mig, som gör att datorn inte blir högprioriterad.
 
Annars är allt lugnt med katterna. De går in och ut från kattgården. Gärna så att vi bara hinner stänga fönstret så ska en ny katt gå ut.

Vad beträffar om Ella är dräktig vet jag inte ännu, det är fortfarande lite för tidigt men jag hoppas såklart på att hon är det. Men, det är bara att vänta ett tag till och se.
 
Så fort tiden tillåter så kommer jag sätta mig och börja bearbeta bilder, bla från ett kattungebesök jag och två till uppfödare gjorde. Kattungarna var 6 veckor gamla och hur söta som helst. Det var inte sibbar vi hälsade på denna gång utan det var samma ras som vi hade i början av 90-talet, nämligen rasen Brittiskt korthår. Ancis hemsida hittar du här, SE*BetulaFele's.
 
Oj, så kär jag blev i kattungarna och så roligt att få se nya färger (ja, alltså nya för mig). Pappa Bruno är brun, mamma Britta är blå och kattungarna Agatha Christe (som stannar i katteriet) är svart och Alfred Hitchock är lila. Superfina och helt underbara och jag som bara älskar britter blev helt kär och det blev ett väldigt lååååångt besök och många kort togs.
 
Förutom Bruno och Britta fanns även Unni där. Det är inte mycket som slår en blå britthane för mig men oj så fina alla var. Jag hade klätt mig passande, svart klänning med djupa fickor, och svart kofta och hade inte Agatha protesterat så mycket mot att bli nerstoppad i fickan hade jag nog kunnat smuggla med henne hem. Alfred, som dock syntes lite för tydligt, brydde sig inte alls.

Hemma igen

I fredags kom jag och Ella hem igen och nu återstår det bara att vänta för att se om hon är dräktig. Jag hoppas verkligen det för hanen, Mandu, är helt otroligt läcker, snygg och har ett helt underbart psyke.
 
På nervägen pratade Ella ca 1,5 timme. Den första halvan protesterade hon mot att överhuvudtaget åka bil och resten av tiden protesterade hon när det gick över Ella-fart (dvs över 80 km/h). Det var en lång resa och även om Ella slutade prata så var hon såklart påverkad av resan.
 
Samma dag vi kom fram var Ella på sin vakt, trött men ändå på sin vakt. Så trött att lilla hjärtat somnade morrandes i sin bur.
 
Jag har några bilder i mobilen, som jag ska be om hjälp med att föra över till datorn, och så har jag även vanliga kort.
 
Detta var Mandus första hona och det tar ju oftast lite tid att få till det hela så att inte honan hamnar på sidan ell på rygg. Ev blev det en parning redan dagen efter men sen har det definitivt blivit många parningar. Minst 10-15 stycken säger Mandus matte.
 
Jag bodde så pass nära så jag svängde förbi där två ggr för att hälsa på och försöka få några parningsbilder men det kunde jag direkt glömma. Ella var inte alls glad över att se mig, hon tyckte nog jag var lite dum som lämnat henne där.

Bilder kommer när jag har mera tid att sitta och bearbeta dom och även mera tid att sitta framför datorn.

Trésor, aka Trisse

Tiden går fort, väldigt fort och mycket hinner hända på bara ett par månader.
 
Carina hittade denna snygging och jag frågade om jag fick samäga med henne då Trisse passar bra även till mina tjjejer. Det fick jag - tack vännen  - snällt nog. Så direkt efter midsommar flög vi ner över dagen för att hämta hem Trisse.

Trisse var den sista kattungen att flytta och matte Annika följde med oss en liten bit på vägen. Dels fick Trisse en kort promenad till tunnelbanan, åka tunnelbana och sen blev det buss, flygplan (där vi snällt nog fick gå på först av alla på planet) och slutligen bil.
 
Vi har hittat en otroligt trevlig fodervärdsfamilj som jag och Carina är väldigt nöjd med. Det är roligt att se att alla 3 i familjen är så involverade, även sonen som är 16 år.
 
Här kommer några bilder från Trisses första dag i sitt nya hem.  Den första bilden visar hur snabb han var på nya stället. Han utforskade snabbt huset och så var det inte mer än så.
 
Efter han hade busat ett tag slocknade han sen i min famn när jag skulle kloklippa de enstaka få halvvassa klorna. Visst är han väl för söt och charmig redan här?

Jag och Carina försöker vara regelbundet och hälsa på. Som om det inte vore nog med att få pussa på Trisse så får vi dessutom alltid gott fika.

När han var lite drygt 6 månader var vi dit och hälsade på, denna gång med kameran. Då vägde han - om jag minns rätt - 3,8 kg. En bra vikt tycker vi.
 
Här kommer många bilder från 6-månadersbesöket.
 
 
Visst är väl detta så typiskt!  Vi försökte placera ut honom med lite snygg o ren bakgrund och jorå, några fina bilder blev det ju. Men så detta kort! Hur snygg är han inte här.
 
 
För att visa exakt hur mycket som hinner hända på 3 månader kommer här bilder från när han kom hem till sitt nya familj och så samma uppställning, drygt 3 månader senare. Liten blir fort stor, det är då en sak som är säker!
 
 
 
 

Just nu

är jag och Ella i Stockholm. Ella är hos pojkvännen - och där hoppas jag verkligen att det tar och att det blir många fina kattungar - medan jag fördriver tiden med att göra lite andra saker.
 
Jag har absolut ingen som helst aning om hur lång tid det tar innan dom två är klar men jag måste åka hem senast på lö. Så är dom inte klara då får jag helt enkelt lämna Ella och hämta henne senare.
 
En bild på snyggingen . Mer info om honom kommer längre fram.
 
 
 

Intet är som väntans tider

Idag är det tre veckor sen Ella fick sitt sista p-piller och jag är inte van att behöva vänta så här länge. Peppar, peppar.... så kan det ev vara löp på gång. Hon har börjat prata lite grann och igår när ena sonen kliade henne på huvudet så pratade hon.
 
Ella pratar mycket i vanliga fall oxå, men då mest med yttersta svanstippen.
 
När Ella löper så kommer jag fara iväg med henne till sin pojkvän, som bor i Stockholm. Jag och mannen var och hälsade på blivande pojkvännen tidigare och han ser verkligen fin ut. Jag tror att det kommer bli fina kattungar mellan dom två - bara nu Ella dels börjar löpa och sen även blir dräktig!
 

RSS 2.0