Ibland händer det tråkiga saker

Igår fick jag veta att vackra, ståtliga och underbara S*Deltas Raphael, aka Finkel och som även kallades Finkel Livsnjutaren, har vandrat över Regnbågsbron, pga en olycka. Våra tankar går till familjen som han bodde hos. Vila i frid vackra Finkel, du kommer att vara saknad av så många.
 
Här kommer kort på Finkel, från tiden han växte upp här och sen några bilder hos hans familj.
 
Finkel är från Marussias första kull, Änglakullen, som föddes 2011-02-21.
 
Några bilder som Lea har tagit och som jag har fått lov att använda.

 

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,

så kommer det till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner

så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,

och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som har varit sjuka och gamla

blir återställda till hälsa och vigör;

de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,

precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;

de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans,

men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.

Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,

hans ben bär honom fortare och fortare.

Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut

i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,

dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,

och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur

som så länge varit frånvarande från ditt liv

men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

 

Författare: Paul C. Dahm

 
 
 

Jag har varit och hälsat på Finkel

(aka Raphael, från Änglakullen). Jag kom lite väl sent på kvällen så jag hann inte vara så mycket med sonen innan han gick i säng, men några få bilder på Sirius och hans två fyrbenta syskon fick jag. Hoppas det gick bra med tapetseringen förresten!
 
Finkel fick i fjol en kompis som heter Tratten. En jättesöt och väldigt charmig huskatt som i maj blir 1 år gammal. Finkel och Tratten går väldigt bra ihop.
 
Det finns flera filmer på Youtube som handlar om just Tratten och Finkel.  Dom hittar ni här. Men här kommer en film om hur dom två först möttes.
 
 
Det var väldigt kul att få se Finkel, då jag inte hade träffat honom på väldigt länge. Han var sig lik, lika stor, maffig och snäll som tidigare.

Lea undrade om han kom ihåg mig när jag kom eftersom han pratade lite när Lea öppnade dörren, något han tydligen inte gör i vanliga fall. Jag undrar jag om det inte var mer för att jag hade med mig lite godsaker som han kände lukten av.
 
Men väldigt snäll och gosig kille, han kom flera ggr fram till mig och skulle gosa o såklart även sniffa på mina kläder.
 
Tratten är en superfin ung hane. Visst är han snygg! Lea har verkligen gjort ett jättebra jobb med sina killar då dom är så charmiga, alla 3!!  
 

Raphael

aka Finkel ska bli storebror, men det dröjer innan Tratten kan flytta in då Tratten är alldeles ny. Bilderna är lånade från Leas sida.
Säg Hej till Tratten! Vår blivande familjemedlem!

Jag hälsade på Raphael

aka Finkel i helgen. Jag har inte sett honom eller Lea med son sen augusti då Finkel kastrerades, så det var verkligen på tiden.
 
Sirius har verkligen växt sen jag sist såg honom och det är ju så med barn, de verkligen drar iväg i vissa perioder. Sirius tyckte att jag var där för honom och skulle fota honom och det är klart att jag skulle göra så här kommer först många bilder på Sirius.
 
Ett, två, tre - kör Sirius!
 
Sen blev det visning av hans sovrum och han visade att han kan ligga i soffan och vila och alla sätt är väl bra? Samt att han sen, med lite hjälp av sin mamma, visade upp sin fina björn som heter Annika.
 
Jag vägde Finkel och han ligger nu på lite drygt 5 kg. En helt OK vikt på honom tycker jag. Även på Finkel blir det många bilder.

Finkel livsnjutaren

Nu har jag gjort det igen, ja alltså lånat ett kort från Lea på Finkel. Här ligger han och ser charmig ut, tillsammans med en nallebjörn som Sirius fick när han fyllde år.

Jag har lånat en bild

från Lea på Finkel livsnjutaren. Jag måste verkligen fara dit med kamera snart och hälsa på, det är på tok för länge sen jag har träffat dom nu.

Nära ögat

Helt plötsligt när jag skulle gå in på bloggen vägrade den att logga in mig och trots att jag skrev rätt lösenord ville den inte gå med på det. Men till slut kom jag in!

 Just nu är det full fart här men jag hoppas att det lugnar ner sig nästa vecka, då ska jag boka en tid som passar oss båda, helst i september, så att jag kan fara och hälsa på Yin.
 
Många, många kort togs i helgen och det kommer att komma kort men just nu har jag inte tid att sitta framför datorn. Förutom utställningskorten så var jag och sonen förbi och hälsade på Gabbana (aka Teo). Teo är Dolces bror och honom hade jag inte sett sen han flyttade. En superfin och mycket snäll kille! Lik sin halvbror Sakhi, men även sin syster Dolce samt såklart sin pappa Adik.
 
I samband med att Raphael (aka Finkel) skrevs över på fodervärden tog jag tillbaka en foderautomat som Lea lånade. Sakhi förstår ganska väl vad han ska göra, Marussia är inte intresserad, Ella är (som vanligt) hungrig och även snabb på att fatta hur hon ska göra. Dolce, ja det är den riktigt smarta tjejen. Hon låter Ella knuffa ner torrfodret, sen äter hon upp bitarna som ramlar ner.

 
Bilden är lånad från Supercat. Klickar du på bilden hamnar du direkt till sidan om foderautomaten.
 
Cat It Senses Food Maze Foderlabyrint
 
 
Här kan du se den förtjusande sibben Valentine (Lindas katt) demonstrera foderautomen.
 
Avslutar med en väldigt gammal bild på Dolce o Teo (då dom bara är 5 veckor, Teo ligger på Dolce) och önskar er alla en riktigt trevlig helg!
 

S*Deltas Raphael

Nu har Raphael (som kallas för Finkel) kastrerats och därmed övergått till fodervärden.

Jag kom lite tidigare för att hämta honom, för jag tänkte försöka fota honom. Men det gick inte alls. Han var på tok för upptagen med att lukta på mig hela tiden. OK, tänkte vi då. Då tar vi det när jag lämnar honom, groggy som han är.

När jag hämtade Finkel på em sa killen i receptionen, "jaha, ska du hämta den goskillen?". Dom två hade haft en trevlig stund på morgonen och bara gosat. Han hade blivit väldigt förtjust i Finkel och det blir nog alla som ser honom.

När jag fick hämta Finkel så var han hur vaken som helst, inte ett dugg påverkad eller ens groggy. Så att få fina bilder på em gick inte heller så bra. Här följer några som blev hyfsat bra.

Första två bilderna är tagna på morgonen. En mager katthane som ni ser.


Den första bilden är tagen efter Finkel varit hemma kanske 5-10 minuter. Totalt opåverkad som sagt.


Profilbild på charmtrollet Finkel.


Tassbild, jag är svag för stora tassar.


Härligt avslappnade ställning (även om bilden är lite fel, pga solljuset). Kom alltså ihåg att detta är samma dag som han kastrerades!


Jag vägde förresten in Finkel på 4.6 kg och det är ju en bra vikt för att vara en fertil hane. Han har dock inte så mycket päls (verkligen sommarpäls), men mycket beror på att han rymde (stress) och även sen flytten (även den också lite stress).


Många bilder på Finkel

Raphael (aka Finkel) har varit borta på parning, det blev många veckor och trots att han så gärna ville träffa honan så blev det inget löp. I samband med att vi då for förbi Skellefteå tog vi en kort paus och plockade upp honom.

Fodervärden skulle komma hem sent på kvällen och gå upp tidigt för att jobba förmiddag så vi tyckte det var bättre att han fick vara i tvättstugan en natt hos oss. Jag stängde in mig med Finkel och satt med honom ett bra tag. En mycket gosig kille, men som absolut ville ut ur tvättstugan.

Det slutade med att jag satte mig med ryggen mot dörren, så att han inte skulle kunna öppna dörren. Att öppna dörrar lärde han sig hos Sussie och jag ville inte riskera något hemma. Jag blev mao inlåst i tvättstugan och fick ringa när jag ville bli utsläppt.

Finkel var överallt på mig, i famnen, stod på mina axlar och tom ställde sig på mitt huvud ett tag men då plockade jag faktiskt ner honom, för någon måtta får det väl ändå vara?

Dagen efter var det tänkt att jag skulle fara och lämna honom. Ta med kameran och få några bra bilder samt även väga honom. Men jag fick förhinder så istället for Lars med honom. Att ta bilder var verkligen inte lätt för han ville bara gå och stryka sig mot allt han såg. Det luktade ju inte så mkt katt längre kvar i lägenheten tyckte nog Finkel.  Att försöka väga Finkel struntade vi i denna gång.

Finkel lyckades smita natten mellan må o ti och det var jobbiga dagar innan han till slut kom hem igen på sö. Då gällde det att ge honom mat, lite men ofta. Han var ju även lite smutsig men även trött.

Jag grät många glädjetårar och skickade många sms den dagen om att han hade kommit hem igen. Självklart blev jag även "tvungen" att hejda i princip alla som ställde ut sibbar på söndagen och berätta den glada nyheten!

Här kommer en mobilbild som Lea har skickat till mig, samma dag som han kom hem igen. En mycket nöjd katt som bara njuter!


Håll tillgodo med några av de bilder Lars tog. Fler och snyggare bilder av Finkel kommer komma någon gång under sommaren.


Avslutar med en bild som jag tycker är så typiskt för Finkel. En bild där han självsäkert ligger på rygg och är helt trygg och avslappnad.



En glad nyhet om Finkel

När jag är på utställning brukar jag sätta mobilen på ljudlös för att inte störa vid bedömningar.

Igår morse hade fodervärden försökt få tag på mig och eftersom hon inte fick tag på mig direkt skickade hon ett mms med en bild på Finkel hemma igen. Ni som känner mig vet att jag (förstås) grät och eftersom folk omkring började titta på mg så blev jag tvungen att säga lite extra högt att det bara var glädjetårar.

Idag flyttar Lea och hon får hjälp bla av sin mamma. Igår såg Leas mamma Finkel på andra sidan gatan så Lea sprang dit och lockade på honom. Till slut fick hon tag på honom och han har ätit lite men ofta. Jag har fått en så fin bild mms-bild på honom så jag tänker lägga ut den snart.

Dock är det fortfarande mkt omkring mig så jag ville bara lägga upp detta först samt bilden som jag har lånat från Lea.

TACK ALLA SOM HAR HJÄLPT TILL MED ATT SPRIDA INFORMATION OM FINKEL SAMT TÄNKT PÅ OSS!!!

Someone is glad to be home again after a few days on the run!  (Taken with Instagram)

Finkel har rymt :(

Snälla hjälp oss hitta Finkel. Vi är alla oroliga för honom.

Finkel rymde från Kungsgårdsvägen 58 (Grubbe) den 26e juni. Han är en väldigt social katt som gärna kommer fram och hälsar så bli inte förvånad om han kommer springande mot dig.

Han har aldrig varit ute utan är en innekatt på heltid men är fertil och jag misstänker därför att han känt lukten av en annan katt och tryckt sig ut genom en springa i fönstret natten mellan den 25-26e juni. Han har inget halsband och är omärkt.

Om ni ser honom eller får tag i honom, ring mig! Vi är jätteoroliga för honom och vill gärna ha hem honom!
Lea Wissing – 073-545 67 52
.

Får ni inte tag på Lea, ring mig Gunilla Falk 070-831 87 31.


Finkel är på parning

Just nu är Finkel på parning. Även denna gång for han till honan. Denna gång har han lärt sig att öppna dörrar, ett tecken på att han gärna vill träffa sin snygga tjej, S*Busungarnas Everything. Så här ser parningen ut mellan dom två.

Jag hämtade upp Finkel hos fodervärden och skjutsade honom till ett område i stan, där han sen skulle byta bil o få skjuts till Skellefteå. Eftersom jag var lite tidig kunde vi sitta och gosa ett tag i bilen. Han är så otroligt mysig och snäll denna kille. Trots att jag inte träffar honom så ofta som jag vill och definitivt inte varje vecka så är han så snäll, gosig o mysig. Han har fortfarande svårt att stå upp (pga att han bara vill ligga o gosa).

Eftersom han har gått ner så mkt i vikt kommer han tyvärr kastreras, senast i aug. Sen kommer fodervärden att ha en otroligt gosig katt på sig, hela tiden.

Här kommer i alla fall två bilder på Allting, som jag har fått av Sussie. Bilderna är obearbetade. Visst har hon helt underbart långt öronhår!


Bilderna på Finkel har ni ju redan sett men jag lägger upp två bilder här ändå.


Måste bara lägga in denna bild också, det är så typiskt Finkel!

Jag har hälsat på Finkel

(dvs Raphael) idag. Dels ville jag väga och fota honom och dels skulle han vaccineras.

Finkel träffade i början av mars Sibylla och dräktigheten gick bra, tills förra helgen. Vid röntgen såg veterinären en blåsa, med en levande kattunge, samt en mindre blåsa, där det inte var något liv. De låg i varsitt horn. Eftersom det var lite för tidigt så valde Monica, klokt nog, att avvakta.

I söndags blev jag uppringd av Monica som berättade att det blev en dödfödd hona, silver med vitt. Kattungen var helt frisk och det är ju inte lätt att veta vad den dog av. Blåsan hade gått sönder så om den hade drunknat under tiden Sibylla kämpade för att få ut kattungen (en timme) är ju inte lätt att veta... 

Det är så jobbigt när man går och väntar på kattungar och allt ser bra ut en vecka före förlossningen och så slutar det med tragedi... Det viktigaste är att Sibylla mår bra, vilket hon gör. Monica har varit o gjort en ny röntgen på Sibylla som visar att livmodern har dragit ihop sig bra.



Sirius, som är 2,5 år, är så rolig. Han undrade vad kameran var och när jag förklarade att jag ville ta kort på Finkel (ja även på Sirius) så började han prata. Han ville att jag skulle ta kort på bla denna traktor


Sen plockade han fram några bilar till och det var viktigt att traktorn skulle stå tvärtom dom andra bilarna och visst ser ni polisbilen på trälastbilen?  


Sirius o Finkel


Lea med sina två killar


När jag sen skulle börja fota mera på Sirius o Finkel visade det sig att batterierna till blixten hade tagit slut så det blev bara mörka bilder. Mera (o bättre) bilder på Finkel kommer när jag har varit dit nästa gång.

Finkel är en så otroligt mysig o charmig katt. Direkt jag ringer på dörrklockan kommer han på en gång och "pratar", ända tills Lea öppnar dörren. Han kommer och ska gosa, inte ett dugg blyg. Lyssnar bra på sitt namn gör han också och det allra bästa av allt är att han och Sirius kommer så bra överens.

När Finkel blir kastrat, ja jag kan inte riktigt tänka mig hur gosig han kommer bli då. Han kommer gärna och ligger under täcket (som mormor Jivara gör ibland) och ska gosa.

Det är länge sen nu

jag var till Finkel (Raphael) och kollade hur han hade det. Det är nog dags att fara o hälsa på honom, fodervärd o son. Några gamla bilder på en stilig kille.



Raphael/Finkels HCM-resultat

har nu kommit in i Pawpeds och finns här.

Imorgon åker jag bort över dagen och min förkylning börjar ge med sig men jag tar det lugnt idag för att orka med dagen imorgon. Vi blir några stycken som far till Karin och hälsar på henne och tittar på hennes 7 kattungar. Det ska bli kul! Att titta på kattungar är bland det bästa man kan göra.

Finkel ska bli pappa

I början av mars var Finkel (Raphael) o träffade en hona, S*Kneph´s Sibylla. För ett par dagar sen var Monica med Sibylla på ett ultraljud och veterinären såg tre blåsor.

Beräknad förlossning blir mitten av maj och det här passar väldigt bra eftersom jag har anmält Sakhi o Marussia till Sundsvalls utställning, 120630-0701. Jag brukar alltid åka ner på fredagen så att jag kan ta det lite lugnt. Då hoppas jag hinna förbi o se på kullen, ja gärna även göra ett litet kattsafari. Det finns ju en hel hög trevliga uppfödare i Sundsvall!

Så här ser stamtavlan ut för den väntande kullen.

De blivande föräldrarna (bild på Sibylla lånad av Monica).


Finkel

dvs Raphael från Änglakullen, är i skrivande stund på parning.

Jag blev för ett tag sen uppringd av Monica, som har Kneph's uppfödning. Igår kom hon och hämtade Finkel, som var väldigt lugn under resan. Att komma till ett nytt ställe, där det doftar annorlunda o mycket katt (4 katter), ha åkt bil länge, vara novis och sen mötas av en snygg tjej (Sibylla) som morrade åt honom. Allt detta och ändå såg Monica en parning första kvällen.

Jag blir såklart jätteglad när Monica berättar hur snäll Finkel är, trots alla dessa omständigheter. Det är ju även väldigt roligt att höra att Monica tycker bra om honom.

Monica har sovit (eller vilat är väl kanske mer rätt ord ) med katterna och dom har parat sig flera gånger. Nu väntar jag på att få hämta hem honom till veckan. Sen är det bara att vänta 3 långa veckor innan vi vet något. Så här ser parningen ut i pawpeds.

En bild på snyggingen Finkel, tagen i januari.


Bilden på Sibylla är lånad från Monicas sida.


Finkels vikt

Jag var ikväll förbi en snabbis och hälsade på Finkel (Raphael). Han väger idag 4.6 kg. Fortfarande samma myspropp som vanligt. Nu hade jag för en gångs skull även med mig godis, jag brukar alltid tänka att jag ska ta med godis men så glömmer jag det.

Sonen, Sirius, höll låda och pratade på bra. Jag berättade att Finkel snart fyller ett år och då började Sirius genast sjunga "Ja, må han leva" för honom. Han är bra snäll Sirius!

Ett gammalt kort på Finkel.

Sirius o Finkel

Finkel (Raphael) bor på foder hos Lea, som bor i Umeå. Hon har en ung son (Sirius fyllde nyss 2 år). Jag ville väldigt gärna att Finkel skulle hamna hos en som har ett litet barn då jag ville att Finkel skulle behålla sin mysiga personlighet. Det har han gjort också. Alltid när jag kommer dit så kommer han glatt fram för att hälsa och har inget emot att bli upplyft i famnen.

Men ibland kanske Sirius tycker att Finkel är för nära Lea. Jag har fått låna både text o bild av Lea. Tack vännen! Tycker det är en så charmig historia.
När Finkel en dag kom för nära Lea skriker Sirius "Nej! Det är min mamma!! Min Lea!"


Här hjälper Finkel till när Lea ska plugga.

S*Deltas Raphael

Raphael, som numera kallas för Finkel, har jag idag skickat in för att komma med i SÄSK avelshaneregister. Annonsen bör komma in om ett par dagar. Ni hittar hans stamtavla här.

Han är HCM-testad 11/1 2012, med ett friskt hjärta. Fritestad för FIV/Felv och har blodgrupp A.

Finkel är på foder, bor i Umeå, och är en riktig myspropp. Varje gång jag/vi har hälsat på kommer han alltid glatt fram emot en, är nyfiken och social (vilket jag tycker är viktiga egenskaper). Han har dock ett "problem", nämligen svårt att stå upp när man ska fota, det blir mååånga kort där han ligger ner, antingen på mage eller också på rygg.

Finkel ställde jag ut som fertil på 3 utställningar. Dels en tvådagars i Luleå, där han fick EX1 båda dagarna, samt på söndagen även BIV. Jag hade också anmält honom till Sundsvalls sibirutställning - där det visade sig att jag fick med alla tre katterna jag hade anmält - och där fick han också EX1.

Några bilder på Finkel sen han föddes fram till nu. Vi börjar med en bild där han är nyfödd.


Här är han ungefär 1 månad gammal och har absolut inga som helst problem med att ligga på rygg.


4,5 vecka.


6 veckor


9 veckor


Redan som liten kattunge ville han gärna ligga ner, fortfarande 9 veckor.


Vecka 12


Måste ju lägga upp även denna bild, även om man inte ser så mycket av Finkel framifrån. Här ligger han och Dolce och myser.


En avslappnad kille, ungefär 4 månader.


September 2011, Linda har tagit kortet av Finkel på Sibirutställningen. Här är han ungefär 6,5 månad gammal.


Ett mobilfoto som fodervärden tagit, okt -11. Fodervärden kallar honom - med rätta - för Finkel livsnjutaren!


Ett foto där Finkel är drygt 9 månader, tillsammans med fodervärdens son, Sirius. Dom kommer väldigt bra överens trots att Sirius bara är 2 år gammal.


En fotoserie tagen i november.


Kort tagna nu i janauri, då jag lämnade tillbaka honom efter provtagningarna (HCM, fiv/felv, blodprov).


Tidigare inlägg
RSS 2.0