Flis-Lisa

Tänkte visa några bilder på vår ♥ Flis-Lisa. Hon är otroligt duktig på att tugga sönder kartonger och vilka stora bitar hon river/sliter loss och spottar ut.




 Idag var det Kattens Dag och jag svängde förbi en djuraffär för att träffa Carina och få se hennes katter, i synnerhet Prinsessan My. Det var nästan 2 månader sen jag träffade henne så jag var nyfiken på hur hon skulle vara nu. Vilket otroligt temperament den tjejen har. Helt underbart! Hon satt i famnen hos några, inklusive min, och var oberörd av allt runt omkring henne. 

Imorgon har vi katt-träff och denna gång blir det hemma hos Lena och hennes snygga o charmiga små busfrön.

Marussia har nu haft sitt första löp och vilket löp. Inte så att hon skrek så mycket men mera för att vi blev tvungen att skicka iväg Sakhi ett tag. Hon la sig framför Sakhi som självklart snällt nog skulle hjälpa till....

Vikter

I veckan var jag och hälsade på Smilla (Ferrari) och hon vägde då lite drygt 3,8 kg! Jag har nyss vägt Marussia som väger knappt 3,2 kg. En viss skillnad mellan dom två systrarna. Jivara har gått upp förstås och följer hon viktkurvan så blir det nog 3, max 4 ungar. Hon väger nu knappt 4,5 kg.

Mellon

Har fått bilder på Mellon och jag tänkte visa dom. När jag kollade igenom vilka jag skulle lägga upp så fann jag dessa, som jag inte kan låta bli att visa - även om dom är gamla. Då Mellon bor nära järnvägen är han innekatt större delen av året men när dom är i stugan så får han vara lös och ledig och bara njuta av friheten.

 

För att ta sig till deras sommarställe får man åka båt, kolla in deras första (?) sibbe. Igor är så tuff i sin flytväst!


Fjollan, deras andra (?) sibbe njuter verkligen på altanen.



Som tredje sibbe kom så Mellon till dom, till helt rätt familj. Attityd hade Mellon redan som liten men kolla denna bild.



Testhem, snart tillfälligt uppehåll

Vi är ju testhem i Umeå-området och jag tycker det är jätteroligt att det är så många som vill komma och prova sin allergi. Extra glad blir man ju förstås de gånger det fungerar, men tyvärr är det inte alltid så händer. Utan att ha fört någon statistik så kan jag ändå säga att det är ungefär 50/50 chans för att kunna tåla rasen. Väldigt viktigt att komma ihåg är ju att om man är allergisk så får man förr eller senare någon reaktion, men kanske inte lika ofta som man skulle ha fått med en huskatt eller med en annan ras.

Eftersom Jivara är dräktig och jag vill att hon ska få lugn och ro inför förlossningen kommer jag sätta tillfälligt stopp för folk att få prova allergin. Söndag 6 december är sista dagen man kan komma och prova. Sen kommer jag börja om igen, med testpersoner, från mitten/slutet av januari 2010.



Det kommer gå bra att fortsätta testa medan jag har uppehåll, kontakta mig (tel: 090-521 06 ell 070-831 87 31, mail: gunilla.falk@savar.se) så hjälper jag till att förmedla kontakten. Idag har jag varit och hälsat på Smilla (Ferrari) och jag har även fått så läckra bilder på Mellon så det kommer snart komma bildbevis.

Marussia igen

Tittade på lite gamla bilder och upptäckte då att Marussia minsann inte bara är lik sin mor, kolla här två bilder jag har fått av Mari Bock. Visst är Marussia även lik sin pappa, S*Kazols Alexandrovich Fetisov.

Första bilden är han 12 veckor gammal o på andra är han ungefär 10 månader gammal.



Till veckan kommer jag åka och hälsa på Smilla (Ferrari). Ska ta med våg och kamera så ni får se henne sen. Marussia har börjat löpa och hon kråmar sig väldigt mycket inför Sakhi så det blir nog att jag får ringa ett samtal till mamma och höra om hon kan ha Sakhi ett par dagar. Tur hon ♥ Sakhi!

Några bilder på Marussia

tagna för bara en liten stund sen. Jag försökte härma duktiga fotografen Linda Karlström och vara på egen hand. Nja, några bra bilder fick jag väl men sen fick äldsta sonen komma ner och vifta lite med en pinne. Så mycket lättare när man har hjälp!

Marussia är nu drygt 8.5 månader gammal och helt underbar!! Hon är busig, galen och framåt. Har lärt sig ordet "vänta" även fastän jag har en skinkbit i handen. Otroligt snäll när vi busar, inga klor ute. Älskar att busa och laserpekare är ett bra redskap! Hon charmar nog dom flesta men hon har bara en liten brist men det kommer nog växa bort. Hon är inte så mkt för att sitta i famnen ell i knäet på andra än på husse.  Marussia är verkligen lik mamma Jivara. Om jag tittar snabbt så händer det att jag tar miste på dom två. På bild 2 är hon så lik Jivara och dessutom har hon ju också gröna ögon, precis som Jivara.





Sen har hon också varit på besök och hälsat på M & M, som tagit desssa kort - tack för dom! Det är länge sen hon åkte bil och det märktes, hon tyckte inte alls om det. Dags att börja träna igen mao. Hos M & M trivdes hon bara bra, dom har bla en inglasad balkong som hon verkligen gilllade. Perfekt att ligga där och kolla ut. Även köksfönstret var bra att ligga i och soffbordet är ju helt perfekt att sträcka ut sig på! Trots att hon inte hade varit där tidigare så var hon inte så blyg direkt utan gick frimodigt omkring o tittade.




Senare idag

hoppas jag kunna uppdatera bloggen med något/några nytagna bilder på vår älskade "galning". Hon är helt underbar!!

Kärt barn har ju också många namn och här kommer några namn som vi brukar kalla henne
Galning för att det alltid är full fart på henne, har lite svårt att vara still
KanelBullen kallades hon i våras eftersom hon var så glupsk på mat
Stumpan
Gumsan
Meatloaf
kallar yngsta sonen henne.
Flis-Lisa är ett nytt namn som äldsta sonen kom på. Hon har nämligen börjat tugga på kartong, hård kartong, och det är fullt med små flisbitar i huset. Med tanke på vad som hände Bugatti så har jag kollat så att det inte är farligt.  

Hon har dock blivit lite bättre på att kunna ta det lite lugnt, när jag såg tv ikväll låg hon länge i en kattbädd på mina ben och hon var så gosig, snurrade hela tiden upp sin söta lilla mage.

S*Deltas Bugatti

Jag har fått ett tråkigt mail från Bugattis ägare. I söndags upptäckte dom att hon hade svalt garn, från garnnystan. Dom skyndade sig till veterinären som opererade direkt. Bugatti hade dock svalt så mycket garn att veterinären blev tvungen öppna tarmarna på 4 ställen för att få bort allt garn. Efter det blev hon bättre men så dog hon i måndags.

Jag glädjer mig dock när jag tänker på vilka härliga månader hon har haft med familjen i Norge o med sin buskompis Ziggy. Våra tankar går till familjen som alldeles för tidigt har förlorat en underbar o högt älskad katt.  

Här kommer några bilder på Bugatti. Några från mig och andra från familjen.




Bugatti, 12 veckor


16 veckor


En typisk bild på Bugatti, i krukan. Hon älskade att vara i denna kruka, spelade ingen roll hur många gånger jag lyfte ner henne så satt hon strax där igen. Ett riktigt busfrö.


Bugatti charmade många som hon mötte, här hos ägarens syster (längst ner till höger kan ni skymta Ziggy).


Två bilder på buskompisen Ziggy och Bugatti.



En bild på dotter och Bugatti, som hade så svårt för att vara stilla eftersom hon hade så mycket bus i benen.


Vackra underbara Bugatti, vi kommer aldrig att glömma dig, inte vi som fick följa med dig under dina första 17veckor eller hos familjen hon fick alltför kort tid.


Regnbågsbron

Det finns en bro som förbinder himmel och jord. Den kallas Regnbågsbron för sina många färger. På den här sidan Regnbågsbron finns ett land med ängar, kullar och dalar med frodigt grönt gräs.

När ett älskat husdjur dör, kommer det till den här platsen. Det finns alltid mat, vatten och varmt vårväder.
De gamla och sköra djuren är unga igen. De som varit skadade har blivit hela igen. De leker hela dagen med varandra.
Det är bara en sak som fattas. De är inte med den speciella person som älskade dem på Jorden.

Så varje dag springer de och leker till den dagen kommer när någon plötsligt slutar leka och ser upp.
Nosen skälver, Öronen är uppåt, Ögonen stirrar och plötsligt springer den här från gruppen.

Du har blivit sedd och du och din speciella vän möts. Du tar dem i dina armar och kramar om. Ditt ansikte blir kysst igen och igen och åter igen ser du in i ögonen på ditt trogna husdjur.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans…

för att aldrig mer skiljas


av Paul C. Dahm

Jivara ♥ Adik

I mitten av december kommer resultatet av deras träffar. Äldsta sonen har redan bestämt tema på denna kull men jag väljer att behålla det temat tillsvidare hemligt. Så här blir stamtavlan mellan dom två. Sen hon kom hem från Adik, för ca 3 veckor sen, har Jivara redan gått upp knappt 400 g.

Förväntat utfall blir svart tigré, med ell utan vitt.


Nya länkar

Jag har uppdaterat länkarna med två nya länkar. Det är dels Carina som har dom sibirisiska katterna PR S*Tallkatten Zotic, PR S*Salikons Labbas (Zummit) och S*Isrosens Prinsessan My (Myz). Hon har nu fått sitt stamnamn, Fairlines.

Dessutom har Camilla - för ett bra tag sen - skaffat sig stamnamn. Camilla har två sibbar, CH S*Nikopeja's ManekiNeko Lenora (Nora) och CH S*Nikopejas Itzhak Kasianovich (Izze).

Lätt städning på bloggen

Hemsidan kommer snart göras om och jag har även blivit inspirerad att städa lite här på bloggen. Jag har skapat några nya kategorier och även tagit bort några stycken. Tex har Bilkullens alla inlägg fått flytta ihop till kategorin Bilkullen. Jivara o Sakhi har till slut fått egna kategorier.


Bilder kommer nog snart

Jag har så otroligt många bilder jag ska bearbeta och lägga ut, det är från mitten av september (kattutställning), Norge-trippen och parningsresan. Eftersom jag vill bearbeta bilderna lite och även "märka" dom så tar det lite tid.

I söndags var jag tillsammans med Carina till Boliden på en katt-träff. Denna gång var vi hemma hos Monica, meningen är att vi ska försöka träffas regelbundet och ha olika innehåll varje gång. Vi har redan bokat in nästa träff, slutet av november, då vi ska hälsa på Lena och se hennes underbara kull. Vi var dit en snabbis efter söndagens träff (när vi ändå var i närheten), undrar om vi ens stannade 30 min? Fort gick det i alla fall men det var för att första mötet, som väntat, drog över tiden. Men så är det ju alltid, mycket att prata om etc.

Här kommer i alla fall två bilder, den första är på Jivara, ett par dagar efter vi kommit hem från parningsresan. Vår underbara älskade speciella gumma!  Det är så svårt att tänka sig ett liv utan henne och när jag tänker på alla nya vänner jag/vi har fått genom att vara tex på alla utställningar, det är helt otroligt. Jag är så glad att jag har fått lära känna er alla, TACK!



Just nu har jag ganska många såna här bilder för jag kan inte låta bli att ta dom. Sakhi och Marussia är helt underbara ihop och Sakhi verkligen Marussia, det är det då ingen tvekan om. Dom ligger ofta så här, eller tätt ihop i en kattbädd. Ibland går Marussia och lägger sig hos Sakhi, men oftast är det tvärtom. Sakhi brukar lägga ena tassen över Marussia och hon finner sig i det, ofta njuter hon bara men ganska ofta så har dom två en tvätt-tävling.
 

RSS 2.0