Skaffa inte sommarkatt

 Snälla matte - lämna mig inte
 
Jag heter Liv. Jag fann Familjen den sommaren. De bodde i sin sommarstuga. Två små barn som med försiktiga händer smekte min mjuka päls och lekte med mig och höll mig i sina famnar. De lät mig sova i sina sängar. Mamma och pappa såg till att jag fick mat varje dag. Jag hade hittat ett hem.
 
När hösten kom åkte familjen hem. Jag fick inte följa med. Pappa sa att "katter klarar sig själva, de är rovdjur". Tiden har gått, det är kallt. Jag är hungrig. Inälvsparasiter i magen från de få möss jag hittat. Skabb som kliar så att jag rivit mig blodig. Jag går tillbaka till Familjens tomt, för att se om de kanske, kanske finns där inne. Men det gör de inte.
 
Innan jag denna kalla höstkväll somnar in för gott vill jag säga: tack för att jag fick en kort tid av kärlek, mat och värme. Men ni glömde mig, Liv, den lilla katten ni tog hand om och sedan övergav. Det kommer jag aldrig att förstå. Vad gjorde jag för fel?
 
(Insändare i Expressen hösten 2010. Skriven av Barbro S).
 
 
1 Therese:

skriven

Det är så tragiskt att nån kan göra så mot en katt:-(

Kommentera här: