Dag 60

From dag 59 börjar jag väga varje dag och nu börjar förlossningen närma sig raskt o det är så spännande få veta vilka som "gömmer" sig i magen. Hon gjorde ett jätteskutt dag 59 till dag 60, men det beror nog på alla kycklinghjärtan hon åt (mer om det längre ner). 

Ikväll skulle jag eg ha farit till kattklubben för att lyssna på ett föredrag om kattfoder men jag stannar hemma. Dels har jag lite problem med att få igång bilen, vi har fortfarande runt -20 och kallare, och dels är Marussia liiite annorlunda.

Skulle jag ha farit ikväll skulle jag ha lämnat henne med yngsta sonen och han har inte varit med på så många förlossningar ännu. Mannen jobbar till kl 22 idag och imorgon så det skulle ha varit lite smått elakt att lämna yngsta sonen hemma med Marussia. Nu TROR jag inte att hon kommer få ikväll, ev imorgon annars i helgen. Skulle bli förvånad om hon föder på måndag eller senare, jag menar med denna viktuppgång som Marussia har.

Jag för ju statistik på kullarna och hon har snart passerat Jivaras vikt i samband med Bilkullen. I den kullen blev det 5 ungar och Jivara gick upp knappt 1,6 kg. Marussia har som sagt snart passerat den vikten..... Mina förhoppningar om att "bara" få 4 ungar kan jag nog snart glömma.

Jag och yngsta sonen var o hälsade på Jivara idag. Hon är så otroligt fin och lugn/harmonisk. Snacka om att hon ska verkligen vara en ensamkatt. Hon mår så bra hos min snälla mamma.

Igår var jag iväg till Carina och tittade till My (som är dräktig - hurra!) o hennes två kastratkillar. Som en liten gåva hade jag mig med några kycklinghjärtan som våra katter är alldeles tokig i. Marussia åt nog 4-5 st på en gång i förrgår.

My åt lite grann och likaså Zummit men Zotik, han bara vände och gick! Det är något som våra katter inte skulle göra! Nåja, jag tog med mig hjärtanen till mamma som får portionera ut till Jivara som snabbt kommer äta upp dom.

Det är så kul att fara och hälsa på Carina och hennes fina katter och tänk, det är tack vare Jivara jag har lärt känna henne!  Är så glad för alla mina fina vänner jag har fått lära känna under dessa år.

Nu är det snart dags för My att föda sina ungar (vecka 10) och jag har lovat att komma ut och hjälpa till - fast eg tror jag My o Carina fixar detta själv, men det är så skönt att ha någon med, utifall att något händer. Jag känner alltid lika stor fascination och beundran över varje kattförlossning jag får vara med på.

När jag skriver detta så har Sakhi precis gått ner från famnen, han är hopplös den killen. Jag hinner numera knappt sätta mig i datastolen eller i tv-fåtöljen så ska han upp i famnen och gosa. Han vet inte  h u r  han ska göra, han blir så gosig, så gosig. Enda nackdelen är när han ska "rumpgosas" med mig, dvs nästan sätter rumpan i ansiktet men då brukar jag påpeka det så han får vrida lite på sig.
1 Susanne:

skriven

Det närmar sig! Vad spännande. :-)

2 carina:

skriven

Ja visst..inbördes beundran är inte så dumt:)

3 Lena:

skriven

Lycka till nu och lova att höra av dig då det sätter igång.

Det är så kul att få vara med även om det

är lite på avstånd.



Kramis Lena och sibbarna i Kåge

Kommentera här: