Deltas sibiriska katter

Såg Susanne Hellman Holmström på SVT:s Go´kväll o hon råkade bli biten av en hungrig katt.

 

Så här skriver hon på sin blogg, o jag har valt att kopiera rätt mycket av hennes text därifrån. Det jag har utelämnat är hur det gick till när hon blev biten och dagarna efter. Eftersom det är en hel del text att läsa så har jag valt att sätta in lite extra radmatningar.

Information angående vård av kattbett och klösskador:

 

1. Direkt efter bettet eller klösningen, om såret sitter på handen:
Tvätta händerna GENAST och NOGA med flytande tvål eller lite diskmedel – inte en bakteriebemängd fast tvål! Fortsätt spola ljummet vatten snett ner mot såret 20 – 30 sekunder. Torka händerna med papper, inte redan använd handduk.

 

Torka inte på såret.

 

Om såret sitter på t.ex. benet eller foten:
Tvätta först händerna enligt ovan, därefter sårområdet.
Spola såret med vatten eller, om det är svåråtkomligt, med steril koksaltlösning.
Torka med papper, men inte på såret.

 

2. Droppa Desivon först på såret (flödigt!), därefter på kompressen på ett stort plåster (den ska bli genomfuktad) och täck såret. Använd INTE sårsalva!
För att få plåstret att fästa torkar du torrt runt såret, men rör inte själva såret!
Det är viktigt att kompressen aldrig torkar. Därför ska du täcka förbandet med ett fuktbevarande material, t.ex. Glad-pack som du fäster med kirurgtejp eller liknande.

 

VARNING! Plastfolie är ”tuggummi” för en del djur = livsfarligt, så tappa inte bort den använda plasten!

 

3. NU ringer du till vårdcentral eller annan liknande vårdgivare. Om du har fått ett punktionssår (av en hörntand) på hand eller handled ska det undersökas av läkare SNARAST, helst inom bara några timmar! Detsamma gäller för en djup klösskada där man ibland måste klippa bort sårkanterna för att undvika att bakterier kapslas in. En infektionsförebyggande penicillinbehandling bör ges under några dagar.

 

Punktions- och klössår på andra kroppsområden samt andra typer av bitskador (t.ex. skärskador av kindtänderna) ska bedömas av läkare så snabbt som möjligt under det första dygnet!
Även nu bör punktionsskador antibiotikabehandlas.

 

Stelkrampsskyddet bör förnyas om det är av äldre datum (mer än 10 år sedan tredje sprutan eller påfyllnadsspruta).

 

Glöm inte att uppge eventuell antibiotikaallergi!

 

4. Vårdgivares råd angående skötsel av bit- och klössår är ofta dåliga, eller obefintliga, så fortsätt att sköta såret enligt punkt 2.

 

5. Efter läkarbesöket:
Det är inte säkert att läkaren skriver ut antibiotika, därför måste du vara fortsatt pedantisk med sårskötseln för att motverka en infektion!

 

God sårvård är f.ö. alltid önskvärd! Byt plåster varje gång det blivit blött, vid t.ex. handtvätt och byt aldrig förbandet utan att först ha tvättat händerna!

 

Skydda händerna med engångshandskar eller plastpåsar när du rensar kattlådan! Inget damm från lådan får ens komma i närheten av förbandet!
Därefter tvättar du händerna och byter förband.

 

Om inga tecken på infektion (svullnad, rodnad, värme, värk) visat sig efter 48 timmar är risken liten att en sådan utvecklas.

 

Fortsätt med fuktigt förband ytterligare några dagar! Fukten påskyndar läkningen och minskar infektionsrisken.
5-6 dagar efter skadetillfället kan du börja lufta såret några minuter i samband med förbandsbyte, bl.a. för att huden runt såret ska återhämta sig från ”blötläggningen”. Såret får inte utsättas för någon beröring!

 

Var fortsatt vaksam beträffande eventuella tecken på infektion. Om du trots besök hos vårdgivare och noggrann sårvård ändå får en infektion, måste du omedelbart ta förnyad läkarkontakt för att få antibiotikabehandling!

 

OBSERVERA att ett sår som blivit infekterat aldrig får täckas med ett lufttätt förband – alltså ingen plast över förbandet! I övrigt sköter du även ett infekterat sår enligt ovanstående punkter.

 

Övrigt att tänka på: Punktionssår kan se väldigt ”oskyldiga” ut. De blöder ofta väldigt lite eller inget alls och såret ser bagatellartat ut. Det är i själva verket de skadorna som har högst infektionsrisk! Såret går på djupet och där frodas bakterierna, oåtkomliga för all form av rengöring.

 

Andra till synes bagatellartade skador som man måste se upp med är ytliga rivsår av tänder eller klor.

Hudbarriären är genombruten så därför föreligger en viss infektionsrisk även vid den typen av sår. Tvätta enligt punkt 1, badda med Desivon och var vaksam beträffande tecken på infektion.

 

Som djurägare bör man alltid ha Desivon och gärna engångsförpackningar med steril koksaltlösning hemma (att använda som ytterligare sköljmedel), dessutom stora plåster som täcker ordentligt, kirurgtejp samt sterila kompresser och steril gasbinda (om såret är för stort för ett plåster). Om man sköter sårskadan enligt ovan och har tillgång till rätt förband så är chansen stor att man kan klara sig från en infektion och slippa använda antibiotika.

 

Snabbt agerande i akutfasen (inom bara några minuter!) samt extrem renlighet är av största betydelse!

 

När du ringer en vårdgivare så var beredd på att du kan få svårt att övertyga sköterskan om att du måste få en akuttid. Kunskapen att djurbett och klössår är högriskskador är ofta skrämmande dålig!

________

Nu kommer lite ”skräckinformation”:

Den bakterie (Pasteurella multocida) som oftast orsakar infektioner (vanlig hos både katt och hund) ger normalt bara infektion lokalt vid bettet. Ibland kan den emellertid bli mycket giftig och orsaka svåra infektioner. Bakteriegiftet kan leda till vätskeansamling i hjärnan, vilket är ett livshotande tillstånd med mycket snabbt förlopp. Dödsfall har förekommit.

 

Alltså: Får man frossa, feber och huvudvärk redan två-tre timmar efter bettet ska man inte avvakta utan OMEDELBART söka vård på SJUKHUS! Förmodligen kan man dessutom redan se tecken på en begynnande sårinfektion. Det har hänt att för övrigt friska personer avlidit inom 12 timmar av en sådan infektion.

________

Lite information till vårdgivare:

Handskador har störst infektionsrisk. Handen har lågt vaskulariserade vävnader (senor) och avskilda rum (senskidor) vilket markant ökar infektionsrisken. Nerver och blodkärl ligger ytligt, varför infekterade skador innebär en risk för framtida funktionsnedsättning. Kontrollera sen-, kärl- och nervfunktion! Bedömning av ortoped eller handkirurg kan krävas.

 

Vid konstaterad infektion:

Ta odling från såret, helst från sårkanterna där bakterieantalet ofta är betydligt större än mitt i varhärden. Be om förlängd odlingstid eftersom flera av de aktuella patogenerna växer relativt långsamt.
Gör även direktmikroskopi för en preliminär bakteriologisk diagnos.

 

Ta, om möjligt, bort död vävnad. Skölj med fysiologiskt koksalt med hjälp av en 20-ml spruta och en nål med 1mm diameter. Gå inte ner i vävnaden utan spruta från ett par centimeters avstånd. Den kraftiga strålen i kombination med hudsträckning som håller isär sårkanterna rengör såret effektivt.
Tyvärr är metoden inte användbar vid punktionsskador som dessvärre har högst infektionsrisk.

 

Bettskador på händerna är oftast punktionsskador och bör inte sutureras p.g.a. infektionsrisken. De bör därför lämnas öppna.

 

Vid punktionsskador, i synnerhet på händer och armar, är profylaktisk antibiotikabehandling oftast motiverad.

 ________

 

Samtliga uppgifter i ovanstående information grundar sig på skolmedicinska fakta och har sakkunnig författare.
Informationen gäller även för hundbett.