En lång dag
Jag är väldigt glad över att han har ett fint o friskt hjärta, men mindre glad över hur jobbigt det ändå är för vissa katter. Nu hade ju stackars Finkel åkt bil (som han ogillar) i nästan 2 timmar. Ungefär halvvägs till Skellefteå slutade han jama hela tiden utan då blev det bara lite då och då.
Det verkar som om jag har hittat rätt sorts musik till honom, nämligen Queen. Vips så var jag tillbaka på 70-talet!
Så vi diggade loss i bilen, alla 3 (äldsta sonen var med för att hjälpa till att hålla Finkel). Vi kom fram i god tid och kunde börja tidigare än beräknat.
Finkel ville inte gärna komma ut ur buren så vi öppnade locket, vägde honom (han väger 4.6 kg) och skulle börja undersökningen. För att göra en lång historia riktigt kort så blev han väldigt stressad, ja tom så stressad att han bet stackars Sussie ordentligt! Jag hoppas att det inte blir några problem med handen.
Efter HCM-undersökningen for vi till nästa veterinär, där vi skulle ta fiv/felv/blodgrupp. Nilsfors tyckte att dom skulle sätta en tratt på Finkel så jag sa till om tratt. Han sa inte ett pip denna gång. Just detta att bli nedtryckt och fasthållen är det ju inte många katter som gillar, Finkels mormor Jivara är likadan. Men hon har inte bitit utan "bara" vrålat - och jo, jag menar vrålat!
Eftersom jag hade dåligt samvete för att min katt bet Sussie köpte jag lite blommor + present till henne. När jag kommer tillbaka så är stora delar av utställningsgänget samlat. Verkligen trevligt att få prata lite med Catharina o Lisa, Camilla o Marica samt Helena.
Vi lämnade av Finkel hos en förkyld matte (krya på dig vännen) och tog några kort innan vi for hem igen. Här kommer några kort på en fertil myskille, som nog gärna vill börja träffa lite tjejer. Tyvärr är det få kort där han står eftersom han bara vill ramla ihop i en mysig hög.
Jag har en hel del såna här kort
Men vi lyckades få till några stående kort på Finkel också. Här kommer två av dom.
Men oftast ville han bara sjunka ihop till en härlig hög.
