En omtumlande dag

Först fick jag beskedet om Bhumi Bol men sen började det hända lite saker efter mitt förra inlägg. I nuläget har vi 2 levande kattungar och 1 död, född med tarmarna utanpå kroppen. 
                   
Vi har låtit Jivara få lugn och ro och bara vägt och märkt dom. Unge nr 1 väger 89 gram och unge nr 2 väger hela 118 g. Unge nr 3 väger 93 gram. Den som kommit närmast kattunge nr 1 är Lamborghini från Bilkullen. Hon vägde vid födseln 92 gram.

Jag har tagit kort före o under förlossningen men jag har inte bearbetat dom ännu. Jag väntar på att det ev kommer komma kanske en till kattunge. Färg och kön kommer senare, likaså temat.



Nu har unge nr 4 kommit, vägde 86 gram. Tack o lov var denna kattunge dödfödd då den också var missbildad. Jag har självklart tagit kort men kommer inte visa dom här.


Nu hoppas jag att det är sista gången, gärna på flera år, som jag behöver använda denna dikt.

Regnbågsbron

Det finns en bro som förbinder himmel och jord. Den kallas Regnbågsbron för sina många färger. På den här sidan Regnbågsbron finns ett land med ängar, kullar och dalar med frodigt grönt gräs.

När ett älskat husdjur dör, kommer det till den här platsen. Det finns alltid mat, vatten och varmt vårväder.
De gamla och sköra djuren är unga igen. De som varit skadade har blivit hela igen. De leker hela dagen med varandra.
Det är bara en sak som fattas. De är inte med den speciella person som älskade dem på Jorden.

Så varje dag springer de och leker till den dagen kommer när någon plötsligt slutar leka och ser upp.
Nosen skälver, Öronen är uppåt, Ögonen stirrar och plötsligt springer den här från gruppen.

Du har blivit sedd och du och din speciella vän möts. Du tar dem i dina armar och kramar om. Ditt ansikte blir kysst igen och igen och åter igen ser du in i ögonen på ditt trogna husdjur.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans…

för att aldrig mer skiljas


av Paul C. Dahl 

  

1 Kicki:

skriven

Oh, nej vilken jobbig dag för er :,-( Så trist med både Bhumi Bol och den lilla som inte klarade sig! kram på dig Men jag vill ändå gratulera till de två små trollen som kommit ut och som lever, och hoppas att det kanske finns en till liten prins/prinsessa där inne som också kommer ut välmående!

Håller tummarna allt vad jag kan!!!

Kramar från Kicki

2 Emilie:

skriven

Gud va tråkigt :( Jag måste förstå att det känns hårt, men jag måste ju som ovanstående säga grattis till de små liven som klarade sig.



Det är hemskt när ett djur går bort. Min katt gick bort för snart ett år sedan (dagen innan nyår 2008) och jag får än idag tårar i ögonen när jag tänker på honom. Han var nästan 18 år gammal och jag fick honom när jag var två så han har varit med mig väldigt väldigt länge. Han somnade in under julgranen i sin favoritkorg efter en lång tids sjukdom och jag ville bara säga att jag förstår hur ont det gör i hjärtat på er.



Era katter är förövrigt väldigt fina och jag smyger in här ett par gånger i veckan. Kram

3 Emilie:

skriven

Det var så lite så :) Jag hittade din blogg genom Linda Karlström (hon är en väldigt gammal kär vän till mig, tråkigt nog har vi hela landet mellan oss) och tänkte att jag faktiskt skulle visa mig, och så hade ju det här hänt och allt och då tänkte jag att det var dags att säga hej.



Ja men precis, man kan inte fastna vid bakslagen, för då är det lätt att man aldrig kommer framåt. Jag har genom min gamla gymnasieskola varit med vid avel vid hästar och ett par föl dog, och även där var det bara att bita ihop och försöka gå vidare, hur svårt det nu än var. Hoppas de växer upp till riktigt fina sibbar! (inte för jag tror annat men!)



Haha, ja du, det är andra gången idag jag lägger på skuggor så enligt mig själv är jag ganska värdelös, men tack :) Då är det inte jättehemskt i alla fall :)



4 Emilie:

skriven

Jag hade gärna sett att han blev fem år till, men det är inte rätt av mig, och det var absolut inte rätt för honom. Vi hade redan talat om att ta bort honom, men han hann före.



Sista halvåret var hemskt. Han magrade massor och djurskyddet kidnappade honom för de trodde att han missköttes (lång historia, det var de som gjorde fel och vi fick rätt, hade aldrig kunnat göra den katten illa <3) - de insåg att han var så mager för att han var gammal, som tur var. Han var döv på slutet med så jag tror det var för hans eget bästa att han bara somnade. Jag är bara ledsen att jag inte kunde vara där, men det är inte alltid man kan det. Tyvärr.



Oj, vilka kommentarer jag ger dig, hoppas det inte gör någonting! Va bra, det är ju det som är huvudsaken egentligen, att ni gillar dem menar jag :) sen är det ju ett plus i kanten att andra gör det med ^^Oh, förstår att det känns tomt. Men han kommer väl hem snart igen? :)



Jag har blivit adopterad av min sambos katter - de är åtta år gamla och jag har väldigt mycket egen studietid på universitetet, så jag skulle tycka att det var jättetomt utan dem så jag kan tänka mig hur du känner dig :O



Kommentera här: